Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Ein Lied, ein Psalm Davids. Mein Herz ist bereit, o Gott, ich will singen, will Psalmen singen, auch meine Herrlichkeit.

2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Psalter und Harfe wachet auf, ich will das Morgenrot wecken.

3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Ich will Dich bekennen, Jehovah, unter den Völkern, und Dir Psalmen singen unter den Volksstämmen.

4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Denn über die Himmel groß ist Deine Barmherzigkeit, und Deine Wahrheit bis an die Ätherkreise.

5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Erhöhe Dich über die Himmel, o Gott, und über die ganze Erde Deine Herrlichkeit.

6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Auf daß gerettet werden Deine Lieben, rette mit Deiner Rechten und antworte mir.

7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Gott hat geredet in Seiner Heiligkeit: Ich will jauchzen, Ich will Schechem verteilen und den Talgrund Sukkoth ausmessen.

8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Mein ist Gilead, Mein Menascheh, und Ephraim ist Meines Hauptes Stärke, Mein Gesetzgeber Jehudah!

9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

Moab, der Topf Meines Waschens, über Edom werfe Ich Meinen Schuh, über Philistäa will Ich jubeln.

10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Wer wird mich geleiten zu der festen Stadt, wer mich bis Edom führen?

11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Nicht Du, o Gott, Der Du uns verstoßen, und nicht auszogst, o Gott in unseren Heerscharen?

12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Gib Du uns Beistand von dem Dränger. Ist eitel doch das Heil des Menschen.

13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Mit Gott wollen wir Tapferes tun; und Er zertritt unsere Dränger.