< Psaltaren 106 >

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
¡Aleluya! Den gracias a Yavé, Porque Él es bueno, Porque para siempre es su misericordia.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
¿Quién puede contar las proezas de Yavé? ¿Quién proclama toda su alabanza?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
¡Dichosos los que guardan recto juicio, Los que practican justicia en todo tiempo!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Acuérdate de mí, oh Yavé, Según tu buena voluntad para tu pueblo. Visítame con tu salvación,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Para que yo vea el bien de tus escogidos, Para que me regocije por la alegría de tu pueblo, Que me gloríe con tu heredad.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Como nuestros antepasados pecamos. Cometimos iniquidad. Nos portamos perversamente.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Nuestros antepasados no entendieron tus maravillas en Egipto. No recordaron tus numerosas bondades, Sino se rebelaron junto al mar, en el mar Rojo.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Pero Él los salvó por amor a su Nombre Para que fuera evidente su poder.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Reprendió al mar Rojo Y lo secó, Y los condujo por las profundidades, Como por un desierto.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Así los salvó de [la] mano del que [los] odiaba, Y los redimió de la mano del enemigo.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Cubrieron las aguas a sus adversarios, No quedó ni uno de ellos.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Entonces creyeron a sus Palabras, Y cantaron su alabanza.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Muy pronto olvidaron sus obras. No esperaron su consejo.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Con avidez desearon comer en el desierto, Y en lugar despoblado tentaron a ʼElohim.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Él les dio lo que pidieron, Pero envió mortandad sobre ellos.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Tuvieron envidia de Moisés en el campamento, Y de Aarón, el consagrado a Yavé.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Se abrió la tierra Y se tragó a Datán, Y cubrió al grupo de Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Un fuego se encendió contra su grupo. La llama devoró a los perversos.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Hicieron un becerro en Horeb. Se postraron ante una imagen de fundición.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Así cambiaron la Gloria de ellos Por la imagen de un becerro que come hierba.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Olvidaron al ʼEL, su Salvador, Quien hizo grandes cosas en Egipto,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Maravillas en la tierra de Cam, Portentos en el mar Rojo.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Por tanto Él dijo que los destruiría. Si no fuera porque Moisés su escogido, Se puso en la brecha delante de Él Con la intención de que no los destruyera.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Luego despreciaron [la] tierra deseable. No creyeron en la Palabra de Él,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Sino murmuraron en sus tiendas. No escucharon la voz de Yavé.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Por tanto les juró Que caerían en el desierto,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
Que dispersaría su descendencia entre las naciones Y los esparciría por las tierras.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Se unieron también a Baal-peor Y comieron lo sacrificado a los muertos.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Así [lo] provocaron a ira con sus obras, Y una mortandad irrumpió entre ellos.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Pero Finees se levantó e intervino, Y la mortandad se detuvo,
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Y le fue atribuido como justicia Por todas las generaciones para siempre.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
También [lo] provocaron a ira en las aguas de Meriba, Y salió mal Moisés por causa de ellos,
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Porque hicieron rebelar su espíritu, Y él habló precipitadamente con sus labios.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
No destruyeron a los pueblos, Como Yavé les mandó,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Sino se mezclaron con gentiles. Aprendieron sus prácticas,
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Y sirvieron a sus ídolos, Los cuales fueron una trampa.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Sacrificaron sus hijos y sus hijas a los demonios
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Y derramaron sangre inocente, La sangre de sus hijos y de sus hijas, A quienes sacrificaron a los ídolos de Canaán, Y la tierra fue contaminada con la sangre.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Así se contaminaron con las prácticas de ellos, Y se prostituyeron con sus hechos.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Por tanto la ira de Yavé se encendió contra su pueblo, Y Él repugnó su heredad.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Los entregó en [la] mano de los gentiles, Y aquellos que los odiaban gobernaron sobre ellos.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Sus enemigos también los oprimieron, Y fueron sometidos bajo su poder.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Muchas veces los libró, Pero ellos se rebelaron contra su consejo en su designio, Y así se hundieron en su iniquidad.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Sin embargo, Él miraba su angustia Y escuchaba su clamor.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Recordaba su Pacto por amor a ellos, Y se compadecía según la grandeza de su misericordia.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
También promovió que fueran [objeto] de misericordia Por parte de todos los que los tenían cautivos.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Oh Yavé, ʼElohim nuestro, sálvanos. Recógenos de entre las naciones, Para que demos gracias a tu santo Nombre Y nos gloriemos en tus alabanzas.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
¡Bendito sea Yavé, el ʼElohim de Israel, Desde la eternidad hasta la eternidad! Y todo el pueblo diga: ¡Amén! ¡Aleluya!

< Psaltaren 106 >