Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Bless, O my soul, Yahweh, —Yahweh, my God, thou art exceedingly great, With honour and majesty, hast thou clothed thyself,
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Putting on light, as a robe, Stretching out the heavens, as a curtain;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Building, in the waters, his upper chambers, —Who maketh clouds his chariot, Who passeth along on the wings of the wind;
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Making His messengers, winds, His attendants, a flaming fire;
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
He hath fixed the earth on its foundations, It is not to be shaken, to times age-abiding and beyond.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
With the resounding deep—as a garment, hast thou covered it, Above the mountains, stand the waters;
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
At thy rebuke, they flee, At the voice of thy thunder, they hurry away;
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Mountains rise, Valleys sink, Unto the place which thou hast fixed for them;
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Bounds, hast thou set, which they are not to pass over, They are not to return to cover the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Who hast sent forth springs, through the torrent-beds, Between the mountains, they flow along;
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They give drink, to every wild beast of the field, The wild asses do break their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Over them, the bird of the heavens settleth down, From amidst the foliage, they utter a voice.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Who watereth the mountains out of his upper chambers, Out of the fruit of thy works, thou satisfiest the earth.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Who causeth the grass to shoot forth for the cattle, And the herb, for the service of man, That he may bring forth food out of the earth;
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And, wine, may rejoice the heart of man, Making radiant his well-nourished face, —And, food, may, the heart of man, sustain.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Satisfied are, The trees of Yahweh, The cedars of Lebanon, which he hath planted;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Where the birds build their nests, The stork, in the fir-trees, hath her house;
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high mountains, are for the chamois, The crags, are a refuge for the conies.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He hath made the moon for seasons, And, the sun, knoweth his place for entering in.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou causest darkness, and it becometh night, Therein, creepeth forth, Every wild beast of the forest;
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The young lions, roaring for prey, And seeking, from GOD, their food.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
The sun ariseth, they withdraw themselves, And, in their lairs, lay them down.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Man goeth forth to his work, And to his labour, until evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
How thy works abound, O Yahweh! All of them—in wisdom, hast thou made, The earth is full of thy possession: —
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
This sea here, is great and broad on both hands, —Wherein are creeping things, even without number, Living things, small with great;
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There, ships, sail along, This sea-monster, thou hast formed to sport therein;
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
All of them, for thee, do wait, That thou mayest give them their food in its season;
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Thou givest unto them, they gather, Thou openest thy hand, they are satisfied with good.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Thou hidest thy face, they are dismayed, Thou withdrawest their spirit, They cease to breathe, And, unto their own dust, do they return:
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Thou sendest forth thy spirit, they are created, And thou renewest the face of the ground.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Be thy glory, O Yahweh, to times age-abiding, Let Yahweh rejoice in his own works:
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Who looketh at the earth, and it trembleth, He toucheth the mountains, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing to Yahweh, as long as I live! Yea I will touch the strings to my God, while I continue;
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Pleasing unto him, be my (meditation) I, will rejoice in Yahweh.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Sinners shall be consumed out of the earth And, the lawless, no more, shall exist, —Bless, O my soul, Yahweh, Praise ye Yah!
