Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Wisdom hath builded her house, She hath hewn out her pillars — seven.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
She hath slaughtered her slaughter, She hath mingled her wine, Yea, she hath arranged her table.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
She hath sent forth her damsels, She crieth on the tops of the high places of the city:
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
'Who [is] simple? let him turn aside hither.' Whoso lacketh heart: she hath said to him,
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
'Come, eat of my bread, And drink of the wine I have mingled.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Forsake ye, the simple, and live, And be happy in the way of understanding.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
The instructor of a scorner Is receiving for it — shame, And a reprover of the wicked — his blemish.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Reprove not a scorner, lest he hate thee, Give reproof to the wise, and he loveth thee.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Give to the wise, and he is wiser still, Make known to the righteous, And he increaseth learning.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
The commencement of wisdom [is] the fear of Jehovah, And a knowledge of the Holy Ones [is] understanding.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
For by me do thy days multiply, And added to thee are years of life.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
If thou hast been wise, thou hast been wise for thyself, And thou hast scorned — thyself bearest [it].
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
A foolish woman [is] noisy, Simple, and hath not known what.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
And she hath sat at the opening of her house, On a throne — the high places of the city,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
To call to those passing by the way, Who are going straight [on] their paths.
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
'Who [is] simple? let him turn aside hither.' And whoso lacketh heart — she said to him,
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
'Stolen waters are sweet, And hidden bread is pleasant.'
