Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son, keep my words, and lay up my precepts with thee. Son,
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Keep my commandments, and thou shalt live: and my law as the apple of thy eye:
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind it upon thy fingers, write it upon the tables of thy heart.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Say to wisdom: Thou art my sister: and call prudence thy friend,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
That she may keep thee from the woman that is not thine, and from the stranger who sweeteneth her words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For I look out of the window of my house through the lattice,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
And I see little ones, I behold a foolish young man,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Who passeth through the street by the corner, and goeth nigh the way of her house.
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
In the dark, when it grows late, in the darkness and obscurity of the night,
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And behold a woman meeteth him in harlot’s attire prepared to deceive souls; talkative and wandering,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Not bearing to be quiet, not able to abide still at home,
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Now abroad, now in the streets, now lying in wait near the corners.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
And catching the young man, she kisseth him, and with an impudent face, flattereth, saying:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
I vowed victims for prosperity, this day I have paid my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore I am come out to meet thee, desirous to see thee, and I have found thee.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have woven my bed with cords, I have covered it with painted tapestry, brought from Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, let us be inebriated with the breasts, and let us enjoy the desired embraces, till the day appear.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For my husband is not at home, he is gone a very long journey.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
He took with him a bag of money: he mill return home the day of the full moon.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
She entangled him with many words, and drew him away with the flattery of her lips.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Immediately he followeth her as an ox led to be a victim, and as a lamb playing the wanton, and not knowing that he is drawn like a fool to bonds,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Till the arrow pierce his liver: as if a bird should make haste to the snare, and knoweth not that his life is in danger.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Now therefore, my son, hear me, and attend to the words of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Let not thy mind be drawn away in her ways: neither be thou deceived with her paths.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For she hath cast down many wounded, and the strongest have been slain by her.
