< Ordspråksboken 5 >

1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Mon fils, fais attention à ma sagesse, et prête l'oreille à ma prudence,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
pour garder les bonnes pensées, et conserver le jugement sur tes lèvres,
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Car les lèvres de l'étrangère distillent du miel, et son palais est plus onctueux que l'huile;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
mais sa fin est plus amère que l'absinthe, elle est aiguë comme l'épée à deux tranchants.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
Ses pieds descendent au séjour de la mort, et ses pas aboutissent aux Enfers. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Pour que tu ne prennes point garde au chemin de la vie, ses voies s'égarent, et tu ne le sais pas.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, et ne vous écartez pas des paroles de ma bouche.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Prends ta route loin d'elle, et ne t'approche pas de la porte de sa maison,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
pour que tu ne livres pas à d'autres la fleur de tes jours, ni tes années à l'homme cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
pour que des étrangers ne se rassasient pas de ton bien, et que le fruit de ton labeur n'aille pas en maison étrangère;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
pour que tu n'aies pas à gémir sur ta fin, quand ta chair et ton corps auront dépéri,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
disant: Comment ai-je pu haïr la discipline? comment mon cœur a-t-il repoussé la correction?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
et n'écoutai-je point la voix de mes maîtres, et ne prêtai-je point l'oreille à mes instituteurs?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Peu s'en faut que je ne sois tombé dans tous les maux au milieu du peuple et de l'assemblée.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bois l'eau de ta citerne, et celle qui coule de ta fontaine:
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
sinon tes sources se répandront au dehors, et comme des ruisseaux couleront sur les places;
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
ils seront pour toi seul, et non pour des étrangers en même temps que pour toi.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Que ta source soit bénie, et fais ton bonheur de la femme de ta jeunesse,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
biche aimable, gazelle gracieuse: que son sein t'enivre toujours, et de son amour sois constamment épris!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Et pourquoi t'éprendrais-tu, mon fils, d'une étrangère, et embrasserais-tu le sein d'une inconnue?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Car les voies de l'homme sont découvertes devant Dieu, et Il observe tous ses sentiers.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
L'impie se prend dans ses propres péchés, et il est retenu par les lacs de son iniquité.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Il mourra faute de discipline, et sa grande folie lui donnera le vertige.

< Ordspråksboken 5 >