Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Vin er en Spotter, stærk Drik en Larmer, og hver som raver deraf, bliver ikke viis.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Den Forfærdelse, en Konge vækker, er som en ung Løves Brølen; den, som fortørner ham, synder imod sit Liv.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Det er en Ære for en Mand at blive fra Trætte, men hver Daare vælter sig ind i den.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Fordi det er Vinter, vil den lade ikke pløje; om Høsten vil han søge, og der er intet.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Raad i en Mands Hjerte er dybt Vand, men en forstandig Mand drager det op.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Mange Mennesker udraabe hver sin Kærlighed; men hvo finder en trofast Mand?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Den, som vandrer frem i sin Oprigtighed, er retfærdig; lyksalige ere hans Børn efter ham.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
En Konge, som sidder paa Domstolen, udskiller alle onde med sine Øjne.
9 Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd"?
Hvo kan sige: Jeg har renset mit Hjerte; jeg er ren for min Synd?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
To Slags Vægt og to Slags Efa, de ere begge en Vederstyggelighed for Herren.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Ogsaa af sine Gerninger kendes den unge, om han er ren, og om hans Gerning er ret.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Et Øre, som hører, og et Øje, som ser, ogsaa dem begge har Herren gjort.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Elsk ikke Søvn, at du ikke skal blive fattig; slaa dine Øjne op, saa skal du mættes af Brød.
14 "Uselt, uselt", säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
Det er slet! det er slet! siger Køberen; men naar han gaar bort, da roser han sig.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Der er Guld og mange Perler til; men Kundskabs Læber ere et dyrebart Kar.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Naar en gaar i Borgen for en fremmed, saa tag hans Klæder; og tag Pant af ham, naar det er for den ubekendte.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Brød, tjent ved Bedrag, smager en Mand vel; men siden bliver hans Mund fuld af Grus.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Beslutninger efter Raadslagning bestaa; før da Krig efter fornuftig Ledelse!
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Den, der gaar om som en Bagvadsker, aabenbarer Hemmeligheder; og indlad dig ikke med den, som er aabenmundet.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Hvo som bander sin Fader eller sin Moder, hans Lampe skal udslukkes midt i Mørket.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Den Arv, som man i Førstningen higer efter, den skal ikke velsignes paa det sidste.
22 Säg icke: "Jag vill vedergälla ont med ont"; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Sig ikke: Jeg vil betale ondt; bi efter Herren, og han skal frelse dig.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
To Slags Vægt er en Vederstyggelighed for Herren, og falske Vægtskaaler ere ikke gode.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
En Mands Gang er at Herren, og hvad forstaar et Menneske sig paa sin Vej?
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Det er Mennesket en Snare ubesindigt at sige: „Helligt!‟ og først efter Løfterne betænke det.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
En viis Konge udskiller de ugudelige og lader Hjulet gaa over dem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Menneskens Aand er en Lampe fra Herren; den ransager alle Lønkamre i hans Indre.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Miskundhed og Sandhed bevare en Konge, og han støtter sin Trone ved Miskundhed.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
En Pryd for de unge er deres Kraft, og et Smykke for de gamle ere de graa Haar.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
En Salvelse for den onde ere Striber af Saar og Slag, der trænge dybt ind i hans Krop.
