Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Bedre er en fattig, som vandrer i sin Oprigtighed end den, hvis Læber ere forvendte, og som tilmed er en Daare.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Ogsaa naar en Sjæl er uden Kundskab, er det ikke godt, og den, som haster med Fødderne, glider ud.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Menneskets Daarlighed forvender hans Vej, og hans Hjerte vredes imod Herren.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Gods tilfører mange Venner; men den ringe maa skilles fra sin Ven.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Et falsk Vidne skal ikke agtes uskyldigt, og den, som taler Løgn, skal ikke undkomme.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Mange bejle til en Fyrstes Gunst, og enhver er Ven med en gavmild Mand.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Alle den fattiges Brødre hade ham, ja, endog hans Venner holde sig langt fra ham; han jager efter Ord, som ikke ere til.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Den, som forhverver sig Forstand, elsker sit Liv; den, som bevarer Indsigt, skal finde godt.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Et falsk Vidne skal ikke agtes uskyldigt, og den, som taler Løgn, skal omkomme.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Det staar ikke en Daare vel an at leve højt, meget mindre en Tjener at herske over Fyrster.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Et Menneskes Klogskab gør ham langmodig, og det er ham en Ære at overse Fornærmelse
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Kongens Vrede er som en ung Løves Brølen; men hans Bevaagenhed er ligesom Dug paa Urter.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
En daarlig Søn er sin Fader en Ulykke, og en Kvindes Trætter ere et vedholdende Tagdryp.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Hus og Gods arves efter Forældre; men en forstandig Kvinde er fra Herren.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Dovenskab nedsænker i en dyb Søvn, og en efterladen Sjæl skal hungre.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Hvo som bevarer Budet, bevarer sin Sjæl; hvo der foragter sine Veje, skal dødes.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Hvo som forbarmer sig over den ringe, laaner Herren, og han skal betale ham hans Velgerning.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Tugt din Søn, thi der er Haab; men vend ikke din Hu til at dræbe ham!
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Den, hvis Vrede er stor, maa lide Straf; thi dersom du frier ham, da maa du blive ved dermed.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Adlyd Raad, og tag imod Tugt, at du kan blive viis paa dit sidste.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Der er mange Anslag i en Mands Hjerte; men Herrens Raad det skal bestaa.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Et Menneskes Lyst er hans Kærlighed; og en fattig er bedre end en Løgner.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
At en frygter Herren, er til Liv; mæt skal han hvile, han skal ikke hjemsøges med Ulykke.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Den lade stikker sin Haand i Fadet; han lader den end ikke komme til sin Mund igen.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Slaa Spotteren, at den uerfarne maa blive forstandig; og irettesæt den forstandige, saa vil han vinde Kundskab.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Den, der overfalder Faderen og bortjager Moderen, er en Søn, som gør til Skamme og Vanære.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Lad kun af, min Søn! med at høre paa Formaning, saa du farer vild fra Kundskabs Ord.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Et nedrigt Vidne spotter Retten, og de ugudeliges Mund sluger Uret.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Straffedomme ere beredte til Spottere og Slag til Daarers Ryg.
