< Ordspråksboken 16 >

1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Плановете на сърцето принадлежат на човека, Но отговорът на езика е от Господа.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Всичките пътища на човека са чисти в собствените му очи, Но Господ претегля духовете.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Възлагай делата си на Господа. И ще се утвърдят твоите намерения.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Господ е направил всяко нещо за Себе Си, Дори и нечестивия за деня на злото.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Мерзост е Господу всеки, който е с горделиво сърце, Даже ръка с ръка да се съедини, пак той няма да остане ненаказан.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
С милост и вярност се отплаща за беззаконието, И чрез страх от Господа хората се отклоняват от злото.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Когато са угодни на Господа пътищата на човека, Той примирява с него и неприятелите му.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
По-добре малко с правда, Нежели големи доходи с неправда,
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Сърцето на човека начертава пътя му, Но Господ оправя стъпките му.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Присъдата в устните на царя е боговдъхновена; Устата му няма да погрешат в съда.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Вярната теглилка и везни са от Господа, Всичките грамове в торбата са Негово дело.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Да се върши беззаконие е мерзост на царете, Защото престолът се утвърждава с правда.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Праведните устни са благоприятни на царете, И те обичат онзи, който говори право.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Яростта на царя е вестителка на смърт, Но мъдрият човек я укротява.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
В светенето пред лицето на царя има живот, И неговото благоволение е като облак с пролетен дъжд.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Колко по-желателно е придобиването на мъдрост, нежели на злато! И придобиването на разум е за предпочитане, нежели на сребро.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Да се отклонява от зло е друм за праведните; Който пази пътя си, опазва душата си.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Гордостта предшествува погибелта, И високоумието - падането.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
По-добре да е някой със смирен дух между кротките, Нежели да дели користи с горделивите.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Който внимава на словото ще намери добро. И който уповава на Господа е блажен.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Който е с мъдро сърце ще се нарече благоразумен, И сладостта на устните умножава знание.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Разумът е извор на живот за притежателя му, А глупостта на безумните е наказанието им.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Сърцето на мъдрия вразумява устата му И притуря знание на устните му.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Благите думи са медена пита, Сладост на душата и здраве на костите.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Има път, който се вижда прав на човека. Но краят му е пътища към смърт,
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Охотата на работника работи за него, Защото устата му го принуждават.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Лошият човек копае зло, И в устните му има сякаш пламнал огън.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Опак човек сее раздори, И шепотникът разделя най-близки приятели.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Насилникът измамя ближния си, И го води в недобър път;
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Склопя очите си, за да измисля извратени неща. И прехапва устните си, за да постигне зло.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Белите коси са венец на слава, Когато се намират по пътя на правдата.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Който скоро не се гневи е по-добър от храбрия, И който владее духа си - от завоевател на град.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Жребието се хвърля в скута, Но решението чрез него е от Господа.

< Ordspråksboken 16 >