Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Jésus, prenant la parole, leur parla de nouveau en paraboles, et il dit:
2 "Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
« Le royaume des cieux est semblable à un roi qui faisait les noces de son fils.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
Il envoya ses serviteurs appeler ceux qui avaient été invités aux noces, et ils ne voulurent pas venir.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Il envoya encore d’autres serviteurs, en disant: Dites aux conviés: Voilà que j’ai préparé mon festin; on a tué mes bœufs et mes animaux engraissés; tout est prêt, venez aux noces.
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
Mais ils n’en tinrent pas compte, et ils s’en allèrent, l’un à son champ, l’autre à son négoce;
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
et les autres se saisirent des serviteurs, et après les avoir injuriés, ils les tuèrent.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
Le roi, l’ayant appris, entra en colère; il envoya ses armées, extermina ces meurtriers et brûla leur ville.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Alors il dit à ses serviteurs: le festin des noces est prêt, mais les conviés n’en étaient pas dignes.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Allez donc dans les carrefours, et tous ceux que vous trouverez, invitez-les aux noces.
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
Ces serviteurs, s’étant répandus par les chemins, rassemblèrent tous ceux qu’ils trouvèrent, bons ou mauvais; et la salle des noces fut remplie de convives.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
Le roi entra pour voir ceux qui étaient à table et ayant aperçu là un homme qui n’était pas revêtu d’une robe nuptiale,
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
il lui dit: Mon ami, comment es-tu entré ici sans avoir une robe de noces? Et cet homme resta muet.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Alors le roi dit à ses serviteurs: Liez-lui les mains et les pieds, et jetez-le dans les ténèbres extérieures: c’est là qu’il y aura des pleurs et des grincements de dents.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda."
Car il y a beaucoup d’appelés, mais peu d’élus. »
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Alors les Pharisiens s’étant retirés, se concertèrent pour surprendre Jésus dans ses paroles.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: "Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
Et ils lui envoyèrent quelques-uns de leurs disciples, avec des Hérodiens, lui dire: « Maître, nous savons que vous êtes vrai, et que vous enseignez la voie de Dieu dans la vérité, sans souci de personne; car vous ne regardez pas à l’apparence des hommes.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
Dites-nous donc ce qu’il vous semble: Est-il permis, ou non, de payer le tribut à César? »
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Jésus, connaissant leur malice, leur dit: « Hypocrites, pourquoi me tentez-vous?
19 Låten mig se skattepenningen." Då lämnade de fram till honom en penning.
Montrez-moi la monnaie du tribut. » Ils lui présentèrent un denier.
20 Därefter frågade han dem: "Vems bild och överskrift är detta?"
Et Jésus leur dit: « De qui est cette image et cette inscription?
21 De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
— De César, » lui dirent-ils. Alors Jésus leur répondit: « Rendez donc à César ce qui est à César, et à Dieu ce qui est à Dieu. »
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
Cette réponse les remplit d’admiration, et, le quittant, ils s’en allèrent.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
Le même jour, des Sadducéens, qui nient la résurrection, vinrent à lui et lui proposèrent cette question:
24 och sade: "Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
« Maître, Moïse a dit: Si un homme meurt sans laisser d’enfant, que son frère épouse sa femme et suscite des enfants à son frère.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Or, il y avait parmi nous sept frères; le premier prit une femme et mourut, et comme il n’avait pas d’enfant, il laissa sa femme à son frère.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
La même chose arriva au second, puis au troisième, jusqu’au septième.
27 Sist av alla dog hustrun.
Après eux tous, la femme aussi mourut.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne."
Au temps de la résurrection, duquel des sept frères sera-t-elle la femme? Car tous l’ont eue? »
29 Jesus svarade och sade till dem: "I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Jésus leur répondit: « Vous êtes dans l’erreur, ne comprenant ni les Écritures, ni la puissance de Dieu.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
Car, à la résurrection, les hommes n’ont pas de femmes, ni les femmes de maris; mais ils sont comme les anges de Dieu dans le ciel.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
Quant à la résurrection des morts, n’avez-vous pas lu ce que Dieu vous a dit, en ces termes:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande."
Je suis le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac, et le Dieu de Jacob? Or Dieu n’est pas le Dieu des morts, mais des vivants. »
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Et le peuple, en l’écoutant, était rempli d’admiration pour sa doctrine.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
Les Pharisiens ayant appris que Jésus avait réduit au silence les Sadducéens, s’assemblèrent.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
Et l’un d’eux, docteur de la loi, lui demanda pour le tenter:
36 "Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?"
« Maître, quel est le plus grand commandement de la Loi? »
37 Då svarade han honom: "'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Jésus lui dit: « Tu aimeras le Seigneur ton Dieu de tout ton cœur, de toute ton âme et de tout ton esprit.
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
C’est là le plus grand et le premier commandement.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
Le second lui est semblable: Tu aimeras ton prochain comme toi-même.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
A ces deux commandements se rattachent toute la Loi, et les Prophètes. »
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Les Pharisiens étant assemblés, Jésus leur fit cette question:
42 och sade: "Vad synes eder om Messias, vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
« Que vous semble du Christ? De qui est-il fils? » Ils lui répondirent: « De David. « —
43 Då sade han till dem: "Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
« Comment donc, leur dit-il, David inspiré d’en haut l’appelle-t-il Seigneur, en disant:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
Le Seigneur a dit à mon Seigneur: Assieds-toi à ma droite, jusqu’à ce que je fasse de tes ennemis l’escabeau de tes pieds?
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?"
Si donc David l’appelle Seigneur, comment est-il son fils? »
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Nul ne pouvait rien lui répondre, et, depuis ce jour, personne n’osa plus l’interroger.
