Markus 9
1 Ytterligare sade han till dem: "Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft."
And He said to them, “I tell you assuredly: there are some standing here who will certainly not taste death until they see the Kingdom of God present with power.”
2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
After six days Jesus took Peter, James and John and led them up on a high mountain alone by themselves. Then He was transfigured in front of them;
3 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
His clothing became shining, exceedingly white, like snow, such as no launderer on earth is able to whiten.
4 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
And Elijah appeared to them, along with Moses, and they were conversing with Jesus.
5 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: "Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en."
Well Peter reacted by saying to Jesus, “Rabbi, it is good for us to be here; let us make three shelters: one for you, one for Moses and one for Elijah.”
6 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
(Because they were terrified, he didn't know what to say.)
7 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: "Denne är min älskade Son; hören honom."
With that a cloud was covering them and a Voice came out of the cloud: “This is my Son, the beloved. Listen to Him!”
8 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
And then, looking around, they no longer saw anyone with them except Jesus.
9 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
Now as they were coming down from the mountain, He ordered them not to recount to any one the things they had seen until the Son of the Man had risen from the dead.
10 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
So they kept this word to themselves, questioning what the ‘rising from the dead’ meant.
11 Och de frågade honom och sade: "De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?"
And they asked Him, saying, “Why do the scribes say that Elijah must come first?”
12 Han svarade dem: "Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
So in answer He said to them: “Elijah indeed does come first, and restores all things; also how it is written concerning the Son of the Man that He must suffer many things and be treated with contempt.
13 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom."
Still, I say to you that ‘Elijah’ has also come, and they did to him as they wished, as it is written about him.”
14 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
Upon coming to the disciples, He saw a large crowd around them, and scribes arguing with them.
15 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
Well as soon as the crowd saw Him they were excited and ran to greet Him.
16 Då frågade han dem: "Varom disputeren I med dem?"
He asked the scribes, “What are you discussing with them?”
17 Och en man i folkhopen svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
In answer a man in the crowd said: “Teacher, I brought you my son, who has a mute spirit.
18 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke."
And wherever it seizes him it throws him down, and he foams at the mouth and gnashes his teeth, and becomes rigid. Indeed, I spoke to your disciples, that they might cast it out, but they could not.”
19 Då svarade han dem och sade: "O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig."
But He answered him by saying: “O unbelieving generation, how long shall I be with you, how long shall I put up with you? Bring him to me!”
20 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
So they brought him to Him. Upon seeing Him the spirit convulsed him, and falling to the ground he started wallowing, foaming at the mouth.
21 Jesus frågade då hans fader: "Huru länge har det varit så med honom?" Han svarade: "Alltsedan han var ett litet barn;
Then He asked his father, “How long has this been happening to him?” And he said: “From childhood.
22 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss."
Really, it has often thrown him both into fire and into water to destroy him. But if you can do anything, have compassion on us and help us.”
23 Då sade Jesus till honom: "Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror."
Jesus said to him, “It's ‘if you can believe’; all things are possible to the one who believes.”
24 Strax ropade gossens fader och sade: "Jag tror! Hjälp min otro."
Immediately the father of the child cried out and said, with tears, “Lord, I believe; help my unbelief!”
25 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom."
When Jesus saw that the crowd was running up, He rebuked the unclean spirit, saying to it, “You mute and deaf spirit, I am commanding you, get out of him and never enter him again!”
26 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
Then it yelled, convulsed him violently, and came out. Well he looked to be dead; so much so that many said, “He's dead.”
27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
But Jesus took him by the hand and lifted him up, and he stayed on his feet.
28 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: "Varför kunde icke vi driva ut honom?"
Well upon His entering a house His disciples asked Him privately, “Why couldn't we cast it out?”
29 Han svarade dem: "Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta."
He said to them, “This kind can come out by nothing except prayer and fasting.”
30 Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
Having gone out from there they were passing through Galilee, and He did not want anyone to know;
31 Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: "Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen."
because He was teaching His disciples and saying to them, “The Son of the Man is going to be betrayed into the hands of men, and they will kill him; and once killed he will rise on the third day.”
32 Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
But they were not understanding this information, yet were afraid to ask Him.
33 Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: "Vad var det I samtaladen om på vägen?"
Then He came to Capernaum; and once in the house He asked them, “What were you debating among yourselves on the road?”
34 Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
But they kept silent, because on the road they had debated among themselves who was greater.
35 Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare."
So He sat down, called the twelve and said to them, “If anyone desires to be first, he must be last of all and servant of all.”
36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
Then He took a child and stood him in their midst, and embracing him said to them,
37 "Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig."
“Whoever receives one such child in my name receives me, and whoever receives me receives not only me, but the One who sent me.”
38 Johannes sade till honom: "Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss."
So John answered Him saying, “Teacher, we saw someone casting out demons in your name, one who doesn't follow us; and we forbade him, because he doesn't follow us.”
39 Men Jesus sade: "Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
But Jesus said: “Do not forbid him, because no one who works a miracle in my name can soon afterward speak evil of me.
40 Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
For he who is not against you is for you.
41 Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
Further, whoever gives you a cup of water to drink in my name, because you are Christ's, I tell you with certainty, he will by no means lose his reward.
42 Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
“Whoever causes one of these little ones who believe into me to fall, it would be better for him if a millstone were hung around his neck and he were thrown into the sea.
43 Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
Further, if your hand is causing you to fall, cut it off; it is better for you to enter into the Life maimed than having both hands to go away into Gehenna, into the unquenchable fire— (Geenna g1067)
where ‘their worm does not die, and the fire is not quenched.’
45 Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
And if your foot is causing you to fall, cut it off; it is better for you to enter into the Life lame than having both feet to be thrown into Gehenna, into the unquenchable fire— (Geenna g1067)
where ‘their worm does not die, and the fire is not quenched.’
47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
And if your eye is causing you to fall, pluck it out; it is better for you to enter into the Kingdom of God with one eye than having both eyes to be thrown into the Gehenna of fire— (Geenna g1067)
48 där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
where ‘the worm does not die, and the fire is not quenched.’
49 Ty var människa måste saltas med eld.
“Further, everyone will be seasoned with fire, and every sacrifice will be seasoned with salt.
50 Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes."
Salt is good, but if the salt loses its saltiness, with what will you season it? Have salt in yourselves, and be at peace with one another.”
