Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Darauf gab Job zur Antwort:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
"Wahrhaft, ich weiß, daß es so ist. Wie könnte gegen Gott ein Mensch obsiegen?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Hat einer Lust, mit ihm zu streiten, gibt er auf tausend nicht ein Wort zu hören.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Ist einer noch so klug und stark, wer trotzte ihm und bliebe heil?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Der Berge so versetzt, daß man nicht merkt, daß er im Zorn sie umgestürzt,
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
der zittern macht der Erde Bau, daß ihre Säulen wanken,
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
der nicht mehr scheinen heißt die Sonne, und Sterne unter Siegel legt,
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
der ganz allein den Himmel spannte, auf Wolken schreitet,
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
den Bären und Orion schuf, den Siebenstern, des Südens Kreuz,
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
der groß und unerforschlich waltet und Wunder wirket ohne Zahl:
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Er macht sich an mich her, bevor ich's sehe, dringt auf mich ein, eh ich's bemerke.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Und packt er zu, wer hält ihn ab? Wer sagt zu ihm: 'Was tust du da?'
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Wenn seinem Zorne Gott nicht wehrt, dann winden sich zu seinen Füßen selbst des Ungestüms Gehilfen.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Wie kann dann ich ihm Rede stehen, ihm gegenüber meine Worte wählen,
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
ich, der ich nicht Bescheid darf geben, mag ich im Recht auch sein, nein, meinen Richter noch anwinseln muß?
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Wenn ich ihn riefe, gäbe er mir Antwort? Ich glaub' es nicht, daß er auf meine Stimme hörte,
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
er, der mich für ein Härchen packt, mir grundlos viele Wunden schlägt.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Er läßt mich nicht zu Atem kommen, weil er mit Bitterkeit mich sättigt.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Wenn's auf die Kraft ankommt, dann ist er stark, und gilt es zu beweisen, wer zeugt für mich?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Bin ich im Recht, dann zeiht mich doch sein Mund des Unrechts, bin ich unschuldig, stellt er mich doch als schuldig hin.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Und wüßte ich nicht selber, daß ich schuldlos bin, wegwürfe ich mein Leben.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Nun ist es so; drum sage ich es offen. Er bringt den Frommen gleich dem Frevler um.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Die Geißel tötet blindlings; er lacht ob der Unschuldigen Verzweiflung.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Die Welt ist somit ausgeliefert in eines Ungerechten Hand, der seinen Strafgerichten das Gesicht verhüllt. Ist's dem nicht so, wie ist es dann?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Und meine Zeit läuft schneller als ein Läufer; sie flieht und sieht das Glück nicht mehr,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
so flüchtig wie die Binsenschiffe, rasch wie der beutegierige Aar.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Nie kann ich sagen: 'Ich will mein Leid vergessen, mein Trauern lassen, heiter sein.'
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Mir graut vor allen meinen Schmerzen; ich weiß: Du sprichst mich nimmer los.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ich soll nun einmal schuldig sein. Wozu mich zwecklos mühen?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Und wüsche ich mich weiß wie Schnee und reinigte mit Lauge mir die Hände,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
dann tauchtest Du mich um so tiefer in den Kot, daß meine Kleider selbst vor mir sich ekelten.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Er ist kein Mensch wie ich, dem ich erwiderte: 'Gehn wir zusammen vor Gericht!'
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Wenn einen Schiedsmann zwischen uns es gäbe, der beide unter seine Aufsicht stellte,
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
der seinen Stock von mir fernhielte; daß mich die Angst vor jenem nicht betäubte,
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
dann wollt' ich furchtlos frei aussprechen, daß er - ich weiß es - gegen mich nicht ehrlich ist."
