Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
"Ach, fordere immer vor Gericht! Wer leistet deiner Ladung Folge? Mit Heiligen entzweit, an wen willst du dich wenden?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Den Toren wird der Ärger töten, den Dummen wird der Zorn das Leben kosten.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Ich selbst sah einen Toren festgewurzelt stehen; da schaut ich seines Hauses raschen Untergang,
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
und seine Kinder standen hilflos da. Sie mußten, ohne Anwalt, im Gerichtstor sich zertreten lassen.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Was er geerntet, ißt ein Hungriger, und dieser bringt davon dem Darbenden. Nach ihren Krügen lechzen Durstige.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Denn Unheil wächst nicht aus dem Staube; nicht sprießt das Unglück aus dem Boden.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Dem Unglück wächst ein Mensch entgegen, so wie empor der Flamme Funken fliegen.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
An deiner Stelle kehrte ich mich doch zu Gott; ich stellte meine Sache Gott anheim,
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
ihm, der so herrlich, unerforschlich waltet und Wunder wirket ohne Zahl,
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
der selbst der Erde Regen spendet und Wasser auf die Fluren schickt,
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
der Niedrige erhöht, Gebeugte führt zum Heil,
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
der hintertreibt den Plan der Listigen, daß ihre Hände immer Förderliches schaffen,
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
der Kluge übertrifft an List, so daß der Schlauen Plan sich überstürzt,
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
daß sie bei Tag auf Dunkel stoßen, am Mittag tappen wie bei Nacht,
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
der rettet den Verlassenen vor ihrem Rachen, den Armen vor der starken Faust.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Drum geht dem Schwachen Hoffnung auf; die Bosheit muß ihr Maul verschließen.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Wohl dem, der Gottes Zucht erfährt! Verschmäh daher des Höchsten Mahnung nicht!
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Denn er verwundet und verbindet; von seiner Hand kommt Schlag und Heil.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In sechs der Nöte schont er deiner; in sieben dich kein Unheil trifft.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Er rettet dich vom Tod in Hungersnot, im Krieg vor der Gefahr des Schwertes.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Und greifen Feuerzungen um sich, so bist du wohl geborgen, hast nichts zu fürchten, wenngleich Verheerung kommt.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Des Dämons und der Seuche kannst du lachen; die wilden Tiere brauchst du nicht zu fürchten.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Denn mit des Landes Schrecknissen stehst du im Bunde; die wilden Tiere sind dir zugetan.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Und du erfährst, daß wohlbehalten bleibt dein Zelt, und musterst du dein Haus, vermißt du nichts.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Die Zahl der Kinder siehst du wachsen; wie Gras im Feld ist dein Gesproß.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Du gehst zum Grab im hohen Alter ein, wie Garben, eingeführt zur rechten Zeit.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
So ist's. So haben wir's ergründet. So haben wir's gehört. Zu Herzen nimm es dir!"
