Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Bato wana misato batikaki koyanola Yobo, pamba te azalaki komimona sembo na miso na ye moko.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Kasi Eliwu, mwana mobali ya Barakeyeli, moto ya libota ya Buzi mpe ya etuka ya Rami, asilikelaki Yobo makasi, pamba te amimonaki sembo koleka Nzambe.

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

Asilikelaki mpe baninga misato ya Yobo, pamba te balongaki te kopesa Yobo eyano oyo esengeli; nzokande bakweyisaki Nzambe.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Eliwu awelaki te koloba moto ya liboso epai ya Yobo, pamba te baninga wana misato ya Yobo bazalaki mikolo na ye na mibu ya mbotama.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Kasi tango Eliwu amonaki ete bato wana misato bazali lisusu na likambo ya koloba te, asilikaki makasi.

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

Boye Eliwu, mwana mobali ya Barakeyeli, moto ya libota ya Buzi, alobaki: « Nazali leki na mibu ya mbotama, mpe bino bozali mikolo; yango wana nazalaki kobanga mpe nazangaki makasi ya koloba na bino makambo oyo ngai nayebi.

7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."

Nazalaki komilobela: ‹ Bato oyo bazali na mibu ebele ya mbotama bakoyeba koloba, pamba te kozala na mibu ebele epesaka bwanya. ›

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Nzokande, kati na moto, ezali nde molimo, ezali pema ya Nkolo-Na-Nguya-Nyonso nde epesaka moto boyebi.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Ezali kaka mibange te nde bazali na bwanya, mpe ezali kaka bampaka te nde basosolaka makambo oyo ezali sembo.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

Yango wana nalobi: Boyoka ngai, ngai mpe nakoloba na bino makambo oyo nayebi.

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

Tango bino bozalaki koloba, ngai nazalaki koloba te, nazalaki koyoka makanisi na bino, wana bozalaki koluka makambo ya koloba.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Nalandaki bino na bokebi nyonso; moko te kati na bino amoni mabe ya Yobo, moko te kati na bino alongi makanisi ya Yobo.

13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."

Boloba te: ‹ Tomoni bwanya; Nzambe kaka nde akoki kolonga ye, kasi moto te. ›

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Lokola Yobo alobaki maloba na ye epai na ngai te, ngai mpe nakosalela makanisi na bino te mpo na kozongisela ye eyano.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Bayoki soni, batikali ata na liloba moko te ya koloba, makambo ya koloba esili bango na minoko!

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Boni, nasengeli sik’oyo kozela, awa bazangi maloba to basuki wana mpe bakangi minoko?

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Ngai mpe nakoloba sik’oyo, nakoloba makambo oyo nayebi.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Lokola maloba ebele etondi kati na ngai, motema na ngai ezali kopela lokola moto.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Kati na ngai, nazali lokola mbeki ya vino oyo ezali kotoka, lokola mbeki ya vino ya sika oyo ekomi pene ya kopasuka.

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Nakoloba mpo ete motema na ngai ekita, nakofungola bibebu na ngai mpo ete nayanola.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Nakopona bilongi te, nakobondela mpe moto moko te;

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

pamba te, soki nayebaki kobondela bato, Mokeli na ngai alingaki kolongola ngai mbala moko.