Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Dengan sumpah aku telah berjanji gadis muda tak akan kupandang dengan berahi.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Apakah yang dilakukan Allah terhadap kita? Bagaimanakah dibalas-Nya perbuatan manusia?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Celaka dan kemalangan pasti Ia datangkan kepada orang yang melakukan kejahatan!
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Allah pasti mengetahui segala perbuatanku; dilihat-Nya segala langkahku.
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Aku bersumpah bahwa belum pernah aku bertindak curang; belum pernah pula aku menipu orang.
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Biarlah Allah menimbang aku di atas neraca yang sah, maka Ia akan tahu bahwa aku tidak bersalah.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Andaikata aku telah menyimpang dari jalan yang benar, atau hatiku tertarik oleh hal yang cemar, jika tanganku ternoda oleh dosa,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
maka biarlah orang lain makan apa yang kutabur, dan seluruh hasil bumiku hancur.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Seandainya pernah aku tertarik kepada istri tetanggaku, dan dengan sembunyi, kuintip dia di balik pintu,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
maka biarlah istriku memasak untuk orang lain; biarlah di ranjang lelaki lain ia berbaring.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Jika dosa yang keji itu memang kulakukan, aku patut menerima hukuman.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Dosa itu membinasakan seperti api neraka, segala yang kumiliki habis dibakarnya. (questioned)
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Ketika hambaku mengeluh karena haknya kusalahi, kudengarkan dia dan kuperlakukan dengan tulus hati.
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Jika tidak, bagaimana harus kuhadapi Allahku? Apa jawabku pada waktu Ia datang menghakimi aku?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Bukankah Allah yang menciptakan aku, menciptakan juga hamba-hambaku itu?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Belum pernah aku tak mau menolong orang yang papa, atau membiarkan para janda hidup berputus asa.
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Belum pernah kubiarkan yatim piatu kelaparan, sedangkan aku sendiri cukup makanan.
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Sejak kecil mereka kupelihara; seumur hidupku kubimbing mereka.
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Jika kulihat orang yang berkekurangan, terlalu miskin untuk membeli pakaian,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
kuhangatkan dia dengan kain wol dari dombaku sendiri, maka ia akan memuji aku dengan segenap hati.
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Sekiranya pernah aku menindas yatim piatu, sebab yakin akan menang perkaraku,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
maka biarlah patah kedua lenganku sehingga terpisah dari bahuku.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Tak akan aku berbuat begitu, sebab hukuman Allah sangat mengecutkan hatiku.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Tidak pernah aku mengandalkan hartaku,
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
atau membanggakan kekayaanku.
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Tak pernah kusembah mentari yang bersinar cerah ataupun bulan yang bercahaya indah.
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
Tak pernah aku terpikat olehnya, atau kukecup tanganku untuk menghormatinya.
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
Dosa semacam itu patut mendapat hukuman mati; karena Allah Yang Mahakuasa telah diingkari.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Belum pernah aku bersenang karena musuhku menderita, atau bersukacita karena ia mendapat celaka.
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Aku tidak berdoa untuk kematian musuhku; tak pernah aku berbuat dosa semacam itu.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Orang-orang yang bekerja padaku tahu, bahwa siapa saja kujamu di rumahku.
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
Rumahku terbuka bagi orang yang bepergian; tak pernah kubiarkan mereka bermalam di jalan.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Orang lain menyembunyikan dosanya, tetapi aku tak pernah berbuat seperti mereka.
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Pendapat umum tidak kutakuti, dan penghinaan orang, aku tak perduli. Tak pernah aku tinggal di rumah atau diam saja, hanya karena takut akan dihina.
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Tiadakah orang yang mau mendengarkan kata-kataku? Ku bersumpah bahwa benarlah semuanya itu. Kiranya Yang Mahakuasa menjawab aku. Seandainya tuduhan musuh terhadap aku ditulis semua sehingga terlihat olehku,
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
maka dengan bangga akan kupasang pada bahu, dan sebagai mahkota kulekatkan di kepalaku.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Akan kuberitahukan kepada Allah segala yang kubuat; akan kuhadapi Dia dengan bangga dan kepala terangkat.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Seandainya tanah yang kubajak telah kucuri, dan kurampas dari pemiliknya yang sejati,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
seandainya hasilnya habis kumakan, dan petani yang menanamnya kubiarkan kelaparan,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
biarlah bukan jelai dan gandum yang tumbuh di ladang, melainkan semak berduri dan rumput ilalang." Sekianlah kata-kata Ayub.
