Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job in athusei ajom kit in:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Pathen in eina chin hoi jing lai kum chemangsa ho kagel doh kit e.
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Kamasang lampi eivah peh a muthim lah a bitsel a kana vale lai.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Pathen toh golcha a ka in a apansah lai, aluboh pen a kapan lai chu hileh.
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Hatchungnung pachu kakoma aum jing lai, chuleh kachate kakimvel a anaum laijin,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Kabongpi ten bongnoi ninglhing set a asosah thei laiju chuleh kahon na keh hon olive thao alondoh sah laiju chu hileh.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Khopi kelkot phung kajot a ja um tahtah le lamkai len leh lalte ho toh katou khomle lai nikho ho chu hileh,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Khangdong hon eimu teng ule eipel doh jiuva upa tehseho jengin jong akoma kahung tengle jana neitah a adindoh ji laiju.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Leng chapate jong thipbeh a aum uva chule akam uva akhut u akoi uva.
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
Khopi sung vaipo lenpen pen ho thipchet a adin uva jabolna a adin uva aleiju atuh chahkheh uva.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Kathu japha ho jousen eipahcha uvin, eimu kha jousen phatechan eihoupi jiuve.
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Ijeh inem itile mivaicha ten angaichat nau leh chagate kithopina ngaicha ho chu kakithopi jin ahi.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Keiman kinepna beimi ho chu kaki thopin ahile amahon phatthei eiboh jiuve, chule meithai ho lungthim kakipa doh sah jin, chuteng amahon la asajiuve.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Kabol jouse chu lungtheng sellin kabol in chonphat nan sangkhol chol bangin eikhu khume, chule thutan dihna chu lukop bangin kakikop e.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Mitcho ho din mitchang tenin kapang in, chule elbai ho din akeng tenin kapange.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Chaga pabeite din mipan kapang in chuleh het khahlou hel miho jong kithopi angaichat nau vah kapanpi ji e.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Keiman Pathen neilou mi engse ho ha kasuhbal peh jin, chuleh gimbol a um chu aha a konin kasalhah peh ji'e.
18 Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
Hinkho pha sautah kahin man nung hin tahbeh mongin kathi tengle kainko ten eikimvel unte tin kana gel’e.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Ijeh inem itile, thingphung ajung hon twi lah aphah a abah ho daitwi in achap nou jing tobang kahi.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
Jabolna thah thah kachunga kilong louhel in eikipe jing jin, chuleh kathahatna jong tang louhel in akibelap jinge.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
Amichang cheh in kathumopna angaijun kathusei ding hi amahon thipchet in angah uve.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Chuleh kasei chai tengle amahon belap ding anei ji pouve, Kathumop chun amaho alung lhai sah jeh u chun.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Mihem ten gojuh ding kinem tah a anga jing bangun amahon kathusei ding kinem tah in angah jiuvin, kathusei ho chu chavang gotwi bangin adon uve.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Amaho alunglhah teng uleh ken amaho chu nuiseuvin kave jin ahileh mailhai sel a kavet chu amaho a din manlu tah ahiji.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Haosapu bangin amahon atoh diu kaseipeh in sepai hon lah a chun lengpa bangin kacheng in chuleh lengvai ho kalhamon jin ahi.
