Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Then answered Zophar the Na'amathite, and said,
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Even therefore do my inmost thoughts give me an answer, and for this reason do I feel a strong excitement within me.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Reproof which casteth shame on me must I hear; yet out of my understanding will the spirit give me an answer.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Dost thou know this? from the very beginning of things, from the very time when man was placed upon earth it was,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
That the triumphal shouting of the wicked is ever of but a recent date, and the joy of the hypocrite endureth only for a moment.
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Though his exaltation should mount up to the heavens, and his head should reach unto the clouds;
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
Yet when he but turneth round will he vanish for ever; those who have seen him will say, Where is he?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Like a dream will he fly away, and men will find him no more; yea, he will be chased away like a vision of the night.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
If an eye have surveyed him, it will not do so again, and it will not behold him any more in his place.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
His children will suffer oppression from the indigent, and his hands will have to restore his [ill-gotten] wealth.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
[Now] his bones are full of his youthful vigor; but it will [suddenly] lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
If the evil be sweet in his mouth, he will conceal it under his tongue;
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
He will cherish it, and not forsake it; and hold it back within his palate;
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
His food is thus changed within his bowels, and becometh the venom of asps within him.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
The wealth which he hath swallowed, will he have to vomit up again; God will drive it out of his belly.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
The poison of asps will he have to suck; the viper's tongue will slay him.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
He shall not look with pleasure on streams, on flowing brooks of honey and cream.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
He restoreth what he hath labored for, and will not swallow it down; however much he may have obtained by toil, he will not have any joy of it.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Because he oppressed and forsook the indigent; because he took violently away a house, shall he not rebuild it;
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Because he knew not quietness in his bosom, shall he not escape through what is the most precious to him.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Nothing was spared from his craving to eat: therefore shall his wealth not prosper.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
In the fulness of his abundance will distress assail him: every hand of [those he] troubled will come against him.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
In order to fill his belly, [God] will send out against him the fury of his wrath, and will rain it upon him for his eating.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
If he flee from the iron weapon, the brazen bow will strike him through.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
He draweth it, and it cometh out of the body; yea, out of his gall the glittering [arrow] cometh forth: over him come the terrors [of death].
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Entire darkness is laid by for his treasures: a fire not urged by blowing will consume him; it will destroy any one that is left in his tent.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
The heavens will lay open his iniquity; and the earth will raise herself up against him.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
The product of his house will be banished, flowing away on the day of his wrath.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
This is the portion of a wicked man from God, and his decreed heritage from God.
