Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
そこでヨブは答えて言った、
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
「わたしはこのような事を数多く聞いた。あなたがたは皆人を慰めようとして、かえって人を煩わす者だ。
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
むなしき言葉に、はてしがあろうか。あなたは何に激して答をするのか。
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
わたしもあなたがたのように語ることができる。もしあなたがたがわたしと代ったならば、わたしは言葉を練って、あなたがたを攻め、あなたがたに向かって頭を振ることができる。
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
また口をもって、あなたがたを強くし、くちびるの慰めをもって、あなたがたの苦しみを和らげることができる。
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
たといわたしは語っても、わたしの苦しみは和らげられない。たといわたしは忍んでも、どれほどそれがわたしを去るであろうか。
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
まことに神は今わたしを疲れさせた。彼はわたしのやからをことごとく荒した。
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
彼はわたしを、しわ寄らせた。これがわたしに対する証拠である。またわたしのやせ衰えた姿が立って、わたしを攻め、わたしの顔にむかって証明する。
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
彼は怒ってわたしをかき裂き、わたしを憎み、わたしに向かって歯をかみ鳴らした。わたしの敵は目を鋭くして、わたしを攻める。
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
人々はわたしに向かって口を張り、侮ってわたしのほおを打ち、ともに集まってわたしを攻める。
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
神はわたしをよこしまな者に渡し、悪人の手に投げいれられる。
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
わたしは安らかであったのに、彼はわたしを切り裂き、首を捕えて、わたしを打ち砕き、わたしを立てて的とされた。
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
その射手はわたしを囲む。彼は無慈悲にもわたしの腰を射通し、わたしの肝を地に流れ出させられる。
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
彼はわたしを打ち破って、破れに破れを加え、勇士のようにわたしに、はせかかられる。
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
わたしは荒布を膚に縫いつけ、わたしの角をちりに伏せた。
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
わたしの顔は泣いて赤くなり、わたしのまぶたには深いやみがある。
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
しかし、わたしの手には暴虐がなく、わたしの祈は清い。
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
地よ、わたしの血をおおってくれるな。わたしの叫びに、休む所を得させるな。
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
見よ、今でもわたしの証人は天にある。わたしのために保証してくれる者は高い所にある。
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
わたしの友はわたしをあざける、しかしわたしの目は神に向かって涙を注ぐ。
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
どうか彼が人のために神と弁論し、人とその友との間をさばいてくれるように。
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
数年過ぎ去れば、わたしは帰らぬ旅路に行くであろう。
