Hebreerbrevet 4

1 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

Therefore let us be on our guard lest perhaps, while He still leaves us a promise of being admitted to His rest, some one of you should be found to have fallen short of it.

2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

For Good News has been brought to us as truly as to them; but the message they heard failed to benefit them, because they were not one in faith with those who gave heed to it.

3 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: "Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila", och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.

We who have believed are soon to be admitted to the true rest; as He has said, "As I swore in My anger, they shall not be admitted to My rest," although God's works had been going on ever since the creation of the world.

4 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: "Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk";

For, as we know, when speaking of the seventh day He has used the words, "And God rested on the seventh day from all His works;"

5 här åter heter det: "De skola icke komma in i min vila."

and He has also declared, "They shall not be admitted to My rest."

6 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,

Since, then, it is still true that some will be admitted to that rest, and that because of disobedience those who formerly had Good News proclaimed to them were not admitted,

7 så bestämmer han genom ordet "i dag" åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."

He again definitely mentions a certain day, "To-day," saying long afterwards, by David's lips, in the words already quoted, "To-day, if you hear His voice, do not harden your hearts."

8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.

For if Joshua had given them the true rest, we should not afterwards hear God speaking of another still future day.

9 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

It follows that there still remains a sabbath rest for the people of God.

10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.

For He who has been admitted to His rest, has rested from His works as God did from His.

11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

Let it then be our earnest endeavour to be admitted to that rest, so that no one may perish through following the same example of unbelief.

12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

For God's Message is full of life and power, and is keener than the sharpest two-edged sword. It pierces even to the severance of soul from spirit, and penetrates between the joints and the marrow, and it can discern the secret thoughts and purposes of the heart.

13 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.

And no created thing is able to escape its scrutiny; but everything lies bare and completely exposed before the eyes of Him with whom we have to do.

14 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

Inasmuch, then, as we have in Jesus, the Son of God, a great High Priest who has passed into Heaven itself, let us hold firmly to our profession of faith.

15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

For we have not a High Priest who is unable to feel for us in our weaknesses, but one who was tempted in every respect just as we are tempted, and yet did not sin.

16 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.

Therefore let us come boldly to the throne of grace, that we may receive mercy and find grace to help us in our times of need.