1 Mosebok 20

1 Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.

Pea naʻe fononga ʻa ʻEpalahame mei ai, ki he fonua ʻi he feituʻu tonga, pea nofo ia ʻi he vahaʻa ʻo Ketesi mo Sua, pea ʻāunofo ia ʻi Kela.

2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.

Pea naʻe pehē ʻe ʻEpalahame [ʻi heʻene lau ]ki hono uaifi ko Sela, “Ko hoku tuofefine ia:” pea fekauʻi ʻe ʻApimeleki, ko e tuʻi ʻo Kela, ʻo ne ʻave ʻa Sela.

3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: "Se, du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru."

Ka naʻe hā mai ʻae ʻOtua kia ʻApimeleki ʻi he misi ʻi he pō, ʻo ne pehē kiate ia, “Vakai ko e tangata mate koe, koeʻuhi ko e fefine kuo ke toʻo, he ko e uaifi ia ʻo ha tangata.”

4 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: "Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga människor?

Ka naʻe teʻeki ai ofi ʻa ʻApimeleki kiate ia: pea pehē ʻe ia, “E ʻEiki, te ke fakaʻauha foki ʻae puleʻanga māʻoniʻoni?

5 Sade han icke själv till mig: 'Hon är min syster'? Och likaså sade hon: 'Han är min broder.' I mitt hjärtas oskuld och med rena händer har jag gjort detta."

‌ʻIkai naʻa ne pehē mai kiate au, ‘Ko hoku tuofefine ia?’ Mo e fefine, naʻe pehē ʻe ia, ‘Ko hoku tuongaʻane ia;’ ʻi he totonu ʻa hoku loto, mo e māʻoniʻoni ʻa hoku nima kuo u fai ʻae meʻa ni.”

6 Då sade Gud till honom i drömmen: "Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.

Pea pehē ʻe he ʻOtua kiate ia ʻi he misi, “ʻIo, ʻoku ou ʻilo naʻa ke fai ia ʻi he anga totonu, he naʻaku taʻofi koe foki ke ʻoua naʻa ke fai hala kiate au; ko ia naʻe ʻikai te u tuku koe ke ke ala kiate ia.

7 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke giver henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du själv och alla som tillhöra dig.

Pea ko eni, ke ke toe ʻatu ki he tangata hono uaifi; he ko e palōfita ia, pea te ne hūfia koe, pea te ke moʻui: pea kapau ʻe ʻikai te ke toe ʻatu ia, ke ke ʻilo ko e moʻoni te ke mate, ʻa koe mo ia kotoa pē ʻoku ʻoʻou.”

8 Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem; och männen blevo mycket förskräckta.

Ko ia naʻe tuʻu hengihengi hake ai ʻa ʻApimeleki, ʻo ne ui ʻene kau nofoʻanga kotoa pē, ʻo ne fakahā kiate kinautolu ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē; pea naʻa nau manavahē lahi.

9 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss! Vari har jag försyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så stor synd? På otillbörligt sätt har du handlat mot mig."

Pea fekau ʻe ʻApimeleki ke haʻu ʻa ʻEpalahame, pea ne pehē kiate ia, “Ko e hā eni kuo ke fai kiate kimautolu? Pea ko e hā ha kovi naʻaku fai kiate koe, ke ke ʻomi ai kiate au mo hoku puleʻanga ʻae hala lahi ni? Kuo ke fai ʻae ngaahi meʻa kiate au ʻaia ʻoku ʻikai lelei ke fai.”

10 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: "Vad var din mening, när du gjorde detta?"

Pea fehuʻi ʻe ʻApimeleki kia ʻEpalahame ʻo ne pehē, ‘Ko e hā ʻae meʻa naʻe hā kiate koe, koeʻuhi ke ke fai ai ʻae meʻa ni?’

11 Abraham svarade: "Jag tänkte: 'På denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.'

Pea talaange ʻe ʻEpalahame, “Naʻaku pehē ʻi hoku loto, Ko e moʻoni ʻoku ʻikai ʻi he potu ni, ʻae manavahē ki he ʻOtua; pea te nau tāmateʻi au, koeʻuhi ko hoku uaifi.

12 Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.

Ka ko e moʻoni pe ko hoku tuofefine ia: he ko e ʻofefine ia ʻo ʻeku tamai, ka ʻoku ʻikai ko e tama ʻa ʻeku faʻē ʻaʻaku pea naʻe hoko ia ko hoku uaifi.

13 Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'"

Pea ʻi he fakahēʻi au ʻe he ʻOtua mei he fale ʻo ʻeku tamai, naʻaku pehē kiate ia, Ko hoʻo ʻofa eni, te ke fakahā kiate au; ʻi he potu kotoa pē te ta hoko ki ai, te ke fakahā au, ʻo pehē, Ko hoku tuongaʻane ia.”

14 Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.

Pea toʻo ʻe ʻApimeleki ʻae fanga sipi, mo e fanga pulu, mo e kau tamaioʻeiki, mo e kau kaunanga ʻo ne foaki ʻakinautolu kia ʻEpalahame, mo ne toe atu kiate ia ʻa Sela ko hono uaifi.

15 Och Abimelek sade: "Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott."

Pea pehēange ʻe ʻApimeleki, “Vakai, ʻoku ʻi ho ʻao hoku fonua kotoa pē; faʻiteliha ko e hā potu te ke nofo ki ai.”

16 Och till Sara sade han: "Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse."

Pea naʻe pehē ʻe ia kia Sela, “Vakai, kuo u foaki ki ho tuongaʻane ʻae [konga ]siliva ʻe afe: vakai ʻoku ʻiate koe ia, ko e pūlou ki ho mata kiate kinautolu kotoa pē ʻoku ʻiate koe mo e [kakai ]kotoa pē naʻe pehē ʻa hono valokia ia.”

17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.

Pea lotu ʻa ʻEpalahame ki he ʻOtua pea fakamoʻui ʻe he ʻOtua ʻa ʻApimeleki, mo hono uaifi, mo ʻene kau kaunanga; pea naʻa nau fanafanau.

18 HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.

He ne kuo pupuni ʻe he ʻOtua ʻae manāva kotoa pē ʻi he fale ʻo ʻApimeleki, koeʻuhi ko Sela, ko e uaifi ʻo ʻEpalahame.