5 Mosebok 19

1 När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig i deras städer och i deras hus,

“ʻOka hili hono motuhi ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻae ngaahi kakai, ʻoku ʻonautolu ʻae fonua ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua kiate koe, pea ʻoku ke tongia ʻakinautolu, ʻo nofo ʻi heʻenau ngaahi kolo, mo honau ngaahi fale;

2 då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.

Te ke vaheʻi kiate koe ʻae kolo ʻe tolu ʻi he lotolotonga ʻo ho fonua, ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua kiate koe ke ke maʻu ia.

3 Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har dräpt någon må kunna fly dit.

Pea ke teu ʻae hala kiate koe, pea vahe tolu ʻae fonua, ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua ke ke maʻu, koeʻuhi ke hola ki ai ʻaia kotoa pē kuo fai noa ha tāmate.

4 Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem och så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till honom

“Pea ko hono ʻuhinga eni ʻoe tāmate faainoa, ʻaia ʻe hola ia ki ai, ke ne moʻui ai: Ko ia ʻoku ne tāmateʻi hono kaungāʻapi taʻeloto ki ai, pea naʻe ʻikai tomuʻa fehiʻa ia kiate ia;

5 -- såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet, och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne dör -- då må en sådan fly till någon av dessa städer och så bliva vid liv.

Kae hangē ko e ʻalu ha tangata mo hono kaungāʻapi ki he vao ke fai ʻae taʻanga, pea ʻoku hiki hono nima ke tā ʻae ʻakau ke hinga, pea homo ʻae toki mei he ʻesia, pea lavea ai hono kaungāʻapi, pea mate ai ia; ʻe hola ia ki he kolo ʻe taha ʻi he ngaahi kolo ni, pea ʻe moʻui ia:

6 Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.

Telia naʻa tuli ʻe he totongi toto ki he tāmate faainoa, ʻi he kei vela hono loto, pea maʻu ia, koeʻuhi ʻoku lōloa ʻae hala, ʻo ne tāmateʻi ia; ka ko e moʻoni naʻe ʻikai totonu ke tāmateʻi ia, he naʻe ʻikai tomuʻa fehiʻa ia kiate ia.

7 Därför är det som jag bjuder dig och säger: "Tre städer skall du avskilja åt dig."

Ko ia ʻoku ou fekau kiate koe, ʻo pehē, Ke ke vaheʻi kiate koe ʻae kolo ʻe tolu.

8 Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med ed har lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva åt dina fäder --

Pea kapau ʻoku fakalahi ho fonua ʻe Sihova ko ho ʻOtua, ʻo hangē ko ʻene fuakava ki hoʻo ngaahi tamai, ʻo ne foaki kiate koe ʻae ngaahi fonua kotoa pē ʻaia naʻa ne talaʻofa ke foaki ki hoʻo ngaahi tamai;

9 om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,

Kapau te ke tauhi ʻae ngaahi fekau ni kotoa pē ke fai ki ai, ʻaia ʻoku ou fekauʻi koe he ʻaho ni, ke ʻofa kia Sihova ko ho ʻOtua, pea ke ʻalu maʻu pe ʻi hono ngaahi hala; pehē, te ke toki fakalahi ʻaki ʻae kolo kehe ʻe tolu, ki he kolo ʻe tolu ni:

10 för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld så komma att vila på dig.

Koeʻuhi ke ʻoua naʻa lilingi ʻae toto taʻehalaia ʻi ho fonua, ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua ko e tofiʻa kiate koe, pea ʻe hoko ai ʻae toto kiate koe.

11 Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt för honom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedan flyr till någon av dessa städer,

“Ka ko eni, kapau ʻoku fehiʻa ha tangata ki hono kaungāʻapi, pea toitoiʻi ai, pea tuʻu hake kiate ia, pea taaʻi ia ke lavea lahi pea mate ai, pea hola ia ki he kolo ʻe taha ʻoe ngaahi kolo ni:

12 då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö.

‌ʻE toki fekau ai ʻe he mātuʻa ʻo ʻene kolo ʻo ʻomi ia mei ai, pea ʻe tukuange ia ki he nima ʻoe totongi toto, koeʻuhi ke mate ai ia.

13 Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det må gå dig väl.

‌ʻOua naʻa ʻofa ho mata kiate ia, ka ke tukuange mei ʻIsileli[ʻa hono nunuʻa ]ʻoe toto taʻehalaia, koeʻuhi ke hoko ai ʻae lelei kiate koe.

14 Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke som förfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.

“ʻOua naʻa ke hiki ʻae fakangataʻanga fonua ʻo ho kaungāʻapi, ʻaia naʻe tō ʻi muʻa ʻi ho tofiʻa, ʻaia te ke maʻu ʻi he fonua ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua ke ke maʻu.

15 Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någon angående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för en synd som någon kan hava begått. Efter två eller efter tre vittnens utsago skall var sak avgöras.

“ʻOua naʻa tuʻu hake ha fakamoʻoni pē taha ki ha tangata ʻi he hia, pe ʻi he angahala, ʻi ha angahala ʻe taha ʻoku ne fai: ʻi he ngutu ʻoe fakamoʻoni ʻe toko ua, pe ko e toko tolu, ʻe toki fakapapau ai ʻae meʻa.

16 Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående någon förbrytelse,

Kapau ʻe tuʻu hake ha fakamoʻoni loi ki he tangata ke fakamoʻoni ha meʻa kiate ia ʻaia ʻoku hala:

17 så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför de män som på den tiden äro präster och domare.

‌ʻE tuʻu ai ʻae ongo tangata, ʻaia ʻoku na fakakikihi, ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻi he ʻao ʻoe kau taulaʻeiki mo e kau fakamaau, ʻaia ʻoku nofo ʻi he ngaahi ʻaho ko ia;

18 Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin broder,

Pea ʻe ʻeke lahi ʻe he kau fakamaau: pea vakai, kapau ko e fakamoʻoni loi ʻae fakamoʻoni, pea kuo ne fakamoʻoni loi ki hono tokoua:

19 så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hade tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.

Te mou toki fai kiate ia, ʻo hangē ko ia naʻa ne tokanga ke fai ki hono tokoua: ʻe pehē ʻa hoʻo tukuange ai ʻae kovi ʻiate kimoutolu.

20 Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall icke vidare göra något sådant ont bland eder.

Pea ko kinautolu ʻoku toe tenau fanongo, mo manavahē, pea ʻe ʻikai tenau toe fai ha kovi pehē ʻiate kimoutolu.

21 Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga for öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

Pea ʻoua naʻa ʻofa ho mata, kae ʻatu ʻae moʻui ki he moʻui, ko e mata ki he mata, mo e nifo ki he nifo, ko e nima ki he nima, mo e vaʻe ki he vaʻe.