Apostlagärningarna 7
1 Och översteprästen frågade: "Förhåller detta sig så?"
Asked then the high priest; whether (therefore *k*) these things so are?
2 Då sade han: "Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
And he was speaking: Men brothers and fathers, do listen. The God of glory appeared to the father of us Abraham being in Mesopotamia before than dwelling of his in Haran,
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
and He said to him; do go out from the country of you and from the kindred of you and come into (the *no*) land which then to you I may show.’
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
Then having gone out from [the] land of Chaldeans he dwelt in Haran; And from there And from there after dying the father of him He removed him into land this in which you yourselves now dwell,
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
And not He did give to him an inheritance in it not even [give] [the] length of a foot but He promised to give to him for a possession it and to the descendants of him after him, not there being to him a child.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
Spoke however (thus *NK(O)*) God that will be the seed of him a sojourner in a land strange and they will enslave it and they will mistreat [it] years four hundred.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
And the nation to which (then *NK(o)*) (they will be in bondage, *N(k)O*) will judge I myself, God said and after these things they will come forth and they will serve Me in place this.’
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
And He gave to him [the] covenant of circumcision; and thus he begat Isaac and circumcised him on the day eighth, and (*k*) Isaac Jacob, and (*k*) Jacob the twelve patriarchs.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
And the patriarchs having envied Joseph sold [him] into Egypt; But was God with him
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
and rescued him out of all the tribulations of him and gave to him favor and wisdom before Pharaoh king of Egypt and he appointed him ruler over Egypt and (over *n*) all the house of him.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
Came then a famine upon all the (land *k*) (of Egypt *N(k)O*) and Canaan and affliction great and not were finding sustenance the fathers of us.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
Having heard now Jacob [there] is (grain in Egypt *N(k)O*) he sent forth the fathers of us first,
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
and on the second time (was recognised by *NK(o)*) Joseph the to brothers of him, and known became to Pharaoh the family (of Joseph. *NK(O)*)
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
Having sent then Joseph he called for Jacob the father of him and all the kindred (of him *k*) in all souls seventy five.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
(And *no*) went down (now *ko*) Jacob into Egypt and died he himself and the fathers of us
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
and they were carried over into Shechem and were placed in the tomb (which *N(k)O*) bought Abraham for a sum of silver from the sons of Hamor (in *N(k)O*) Shechem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
Even as now was drawing near the time of the promise that (he agreed *N(K)O*) God to Abraham, increased the people and multiplied in Egypt
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
until that there arose king another (over Egypt *NO*) who not knew Joseph.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
He having dealt treacherously with the race of us he mistreated the fathers of us making [them] the infants abandon of them unto the not to be given life.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
In that time was born Moses and he was beautiful to God; who was brought up months three in the house of the father (of him; *k*)
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
(When was being exposed *N(k)O*) then (he *N(k)O*) took up him the daughter of Pharaoh and brought up him for herself for a son.
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
And was instructed Moses (in *no*) all [the] wisdom of [the] Egyptians; he was now mighty in words and (in *k*) deeds (of him. *no*)
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
When then was fulfilled to him of forty years a period, it came into the mind of him to visit the brothers of him the sons of Israel.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
And having seen a certain one being wronged he defended [him] and he did vengeance for the [one] being oppressed having struck down the Egyptian.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
He was supposing now to understand the brothers of him that God through [the] hand of him is giving salvation to them; but not they understood.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
On the and following day he appeared to those who were quarreling and (was reconciling *N(K)O*) them to peace having said: Men, brothers are (you yourselves; *k*) why why wrong one another?
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
The [one] however mistreating the neighbour pushed away him having said; Who you appointed ruler and judge over (us? *N(k)O*)
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
Surely not to execute me you yourself desire [the] same way you executed yesterday the Egyptian?’
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
Fled then Moses at remark this and became exiled in [the] land of Midian, where he begat sons two.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
And when were passing years forty appeared to him in the wilderness of the Mount Sinai an angel (of [the] Lord *K*) in a flame of fire of a bush.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
And Moses having seen [it] was marvelling at the vision; When is approaching then he to behold [it], there was [the] voice of [the] Lord (to him: *K*)
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
I myself [am] the God of the Fathers of you, the God of Abraham and (the God *k*) of Isaac and (the God *k*) of Jacob.’ Terrified then having become Moses not he was daring to look.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
Said then to him the Lord; do take off the sandal of the feet of you; for the place (on *N(k)O*) which you have stood ground holy is.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
Having seen I saw the oppression of the people of Mine in Egypt and the groans (of them *NK(o)*) I have heard; and I have come down to deliver them; and now come (I may send *N(k)O*) you to Egypt.’
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
This Moses whom they rejected having said; Who you appointed ruler and judge?’ — him [whom] God [as] (and *no*) ruler and redeemer (has sent by *N(k)O*) [the] hand of [the] angel who having appeared to him in the bush.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
this one led out them having done wonders and signs in ([the] land of *NK(o)*) (Egypt *N(k)O*) and in [the] Red Sea and in the wilderness years forty.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
This is the Moses having said to the sons of Israel; A prophet for you will raise up ([the] Lord *K*) God (of you *K(O)*) out from the brothers of you like me myself (of him you will listen to. *K*)
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
This is the [one] having been in the congregation in the wilderness with the angel who is speaking to him in the Mount Sinai and of the fathers of us who received (oracles *NK(O)*) living to give (to us; *NK(O)*)
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
to whom not wanted obedient to be the fathers of us, but they thrust away and they turned back (in *no*) (the hearts *NK(o)*) of them to Egypt,
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
having said to Aaron; do make us gods who will go before us; As for Moses this who brought out us from [the] land of Egypt, not we know what (happened *N(k)O*) to him.’
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
And they made a calf in the days those and offered a sacrifice to the idol and they were rejoicing in the works of the hands of them.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
Turned away however God and delivered them to worship the host of heaven, even as it has been written in [the] book of the prophets: Not slain beasts and sacrifices did you offer to Me years forty in the wilderness, O house of Israel?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
And You took up the tabernacle of Moloch and the star of the god of you Rephan, the images that you made to worship them; and I will remove you beyond Babylon.’
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
The tabernacle of the testimony was (among *K*) the fathers of us in the wilderness, even as had commanded the [One] speaking to Moses to make it according to the pattern that he had seen;
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
which also brought [it] having received by succession the fathers of us with Joshua in the taking possession of the nations whom drove out God from [the] face of the fathers of us until the days of David;
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
who found favor before God and asked to find a dwelling place for the (house *N(K)O*) of Jacob.
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
Solomon however built for Him [the] house.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
Yet not the Most High in hand-made (temples *K*) dwells, Even as the prophet says:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
Heaven [is] to Me a throne, (and *NK(o)*) the earth a footstool of the feet of Mine; What kind of house will you build Me? says [the] Lord, or what [is] [the] place of the rest of Mine?
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
Surely the hand of Mine has made these things all?’
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
Stiff-necked and uncircumcised (in the *k(o)*) (hearts *N(k)O*) (of you *o*) and in ears, you yourselves always the Spirit Holy resist, as the fathers of you also you;
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
Which of the prophets not did persecute the fathers of you? And they killed those having foretold about the coming of the Righteous One, of whom now you yourselves betrayers and murderers (have become; *N(k)O*)
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den."
who received the law by [the] ordination of angels and not kept [it].
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
Hearing now these things they felt cut up in the hearts of them and were gnashing the teeth at him.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
He being however full of [the] Spirit Holy, having looked intently into heaven saw [the] glory of God and Jesus already standing at [the] right hand of God
56 Och han sade: "Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
and he said; Behold I see the heavens (opened up *N(k)O*) and the Son of Man at [the] right [hand] already standing of God.
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
Having cried out then in a voice loud they held the ears of them and rushed with one accord upon him;
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
and having cast [him] out of the city they were stoning [him]. And the witnesses laid aside the garments of them at the feet of a young man named Saul
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: "Herre Jesus, tag emot min ande."
And [as] they were stoning Stephen he was calling out and saying; Lord Jesus, do receive the spirit of mine.
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: "Herre, tillräkna dem icke denna synd." Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
Having fallen then on [his] knees he cried in a voice loud; Lord, not may place to them this sin. And this having said he fell asleep.
