2 Korinthierbrevet 7
1 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.
As these promises are ours, beloved, let us cleanse ourselves from every defilement of body and of spirit, and perfect our holiness in the fear of God.
2 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --
Make room for me in your hearts! I have wronged no man, I have ruined no man, I have defrauded no man.
3 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.
I am not saying this to blame you, for as I have already said, I hold you in my heart to live together and to die together.
4 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.
Great is my faith in you; great is my cheerful assurance in you. I am filled with comfort; in spite of all my troubles, my heart is overflowing with joy.
5 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;
For even after I reached Macedonia, my flesh had no rest, but I was troubled on every hand. Without were fights; within were, fears.
6 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,
But the God who comforts the down-hearted comforted me by the coming of Titus,
7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.
and not alone by his coming, but also by the comfort you had been to him. For he told me of your eager longing, of your penitence, and of your zeal on my behalf, so that I was happier still.
8 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --
Even if I caused you pain by my letter, I do not regret; though I did regret it when I saw that my letter had caused you pain, even for a time.
9 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.
But now I am glad; not because you were pained; but because your pain led you to repentance.
10 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.
For your pain came from God, and so you took no harm from me. For the pain which is from God works repentance leading to salvation, a repentance never to be regretted. But the world’s pain works death.
11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --
Note the results of this pain which God permitted; what earnestness it has called forth in you, what explanations, what indignation, what alarm, what longing, what fervor, what punishment of wrong. In every way you have proved yourselves innocent in the matter.
12 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.
So then, even if I did write to you, it was not for the sake of the wrong-doer, or of him who had been wronged, but to make clear to yourselves in the sight of God your earnest care for me.
13 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.
This is what comforts me. In addition to this comfort of mine, I have been made still happier by the happiness of Titus; because his spirit was refreshed by you all.
14 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.
Although I have been boasting a little to him about you, I have not been put to shame. But as in every matter I have spoken the truth to you, so also my boast to Titus has been proved to be the truth.
15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.
And his tender affection is all the greater toward you, when he calls to mind the obedience of you all, and the fear and trembling with which you received him.
16 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.
I rejoice that I have complete confidence in you.
