1 Timotheosbrevet 5

1 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder,

Den gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;

2 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

De gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

3 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.

Hedra enkorna, de der rätta enkor äro.

4 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.

Om någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.

5 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

Men det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;

6 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever. --

Men den som lefver i vällust, hon är lefvandes död.

7 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem.

Sådant bjud, att de äro ostraffeliga.

8 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.

Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.

9 Såsom "församlingsänka" må ingen annan uppföras än den som är minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans hustru,

Låt inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;

10 en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk.

Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.

11 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;

Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;

12 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro.

Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.

13 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.

Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.

14 Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda.

Så vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.

15 Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.

Ty några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.

16 Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas, för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

Hvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och låte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.

17 Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med predikande och undervisning.

De Prester, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen.

18 Skriften säger ju: "Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar", så ock: "Arbetaren är värd sin lön." --

Ty Skriften säger: Du skall icke binda munnen till på oxan som tröskar; och: En arbetare är sin lön värd.

19 Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen.

Tillstäd ingen klagomål emot en Prest, utan med tu eller tre vittne.

20 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.

De som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta.

21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt.

Jag betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan egen godtycko, och gör intet efter väld.

22 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren.

Lägg icke hastigt händerna på någon, och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder; håll dig sjelfvan kysk.

23 Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

Drick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin, för din magas skull, och att du ofta sjuk äst.

24 Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.

Somliga menniskors synder äro uppenbara, att man dem tillförene döma kan; men somliga varda sedan uppenbara.

25 Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

Sammalunda äro ock somliga goda gerningar uppenbara; och de andra blifva ock intet fördolda.