< 1 Timotheosbrevet 4 >
1 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.
Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;
2 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;
3 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.
Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.
4 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse:
Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.
5 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.
Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.
6 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.
När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.
7 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.
Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.
8 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.
Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.
9 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.
Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.
10 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.
Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.
11 Så skall du bjuda och undervisa.
Sådant bjud, och lär.
12 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.
Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.
13 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.
Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.
14 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.
Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.
15 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.
Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.
16 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.
Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.