Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Venid, alegrémonos al SEÑOR; cantemos con júbilo a la roca de nuestra salud.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Lleguemos ante su presencia con alabanza; cantemos a El con júbilo.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque el SEÑOR es Dios grande; y Rey grande sobre todos los dioses.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Porque en su mano están las profundidades de la tierra, y las alturas de los montes son suyas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Suyo también el mar, pues él lo hizo; y sus manos formaron la tierra seca.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Venid, postrémonos y adoremos; arrodillémonos delante del SEÑOR nuestro hacedor.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Porque él es nuestro Dios; y nosotros el pueblo de su prado, y ovejas de su mano. Si hoy oyereis su voz,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

no endurezcáis vuestro corazón como en Meriba, como el día de Masá en el desierto;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

donde me tentaron vuestros padres, me probaron, y vieron mi obra.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Cuarenta años combatí con la nación, y dije: Pueblo es que yerra de corazón, que no han conocido mis caminos.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Por tanto yo juré en mi furor: No entrarán en mi reposo.