Psaltaren 87

1 Av Koras söner; en psalm, en sång. Den stad han har grundat står på de heliga bergen;

He himene, he waiata ma nga tama a Koraha. Kei nga maunga tapu tona turanga:

2 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.

E arohaina rawatia ana e Ihowa nga kuwaha o Hiona i nga nohoanga katoa o Hakopa.

3 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. (Sela)

He mea kororia nga mea e korerotia ana mou, e te pa o te Atua. (Hera)

4 »Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa äro födda där.»

Ka korerotia e ahau a Rahapa raua ko Papurona ki roto i te hunga e matau ana ki ahau: tirohia atu a Pirihitia, a Taira, a Etiopia; i whanau tenei ki reira.

5 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den andre är född därinne.» Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.

Ae ra ko te kupu tenei mo Hiona, I whanau tenei me tera ki reira: ma te Runga Rawa pu ano ia e whakapumau.

6 Ja, när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.» (Sela)

Ka korerotia e Ihowa, ina tuhituhia nga iwi, I whanau tenei ki reira. (Hera)

7 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i dig.»

Na ka mea te hunga waiata, me te hunga kanikani, Kei a koe oku puna katoa.