Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Asaph kah Hlohlai Ka pilnam aw ka olkhueng he hnatun uh lah. Ka ka lamkah olthui dongah na hna hooi uh lah.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Hlamat lamkah olkael te ka ka dongkah neh ka ong vetih ka thaa dae ni.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Tekah te n'yaak uh tih m'ming uh vanbangl a a pa rhoek loh mamih taengah han thui uh.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
BOEIPA koehnah, a tlungalnah neh khobaerhambae a saii te, aka thui rhoek loh a ca rhoek lamkah hmailong cadilcahma taengah khaw phah uh boel sih.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Jakob ham laipainah a khueng tih Israel dongah olkhueng la a ling te ni a ca rhoek taengah patoeng ming sak ham a pa rhoek a uen.
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Te daengah ni caldilcahma loh a ming uh eh. Hmailong ah a cun camoe rhoek long khaw a thoh uh puei vetih a ca rhoek taengah a tae pa eh.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Te vaengah a uepnah khaw Pathen pum ah a khueh uh vetih Pathen kah khoboe te hnilh uh mah pawh. A olpaek khaw a kueinah uh.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
A napa rhoek bangla thinthah neh hlang koek cadil, a lungbuei aka cikngae pawt tih a mueihla loh Pathen aka tangnah mueh cadil la om uh pawt sue.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Liv a aka muk tih aka kaap Ephraim ca rhoek khaw caemrhal tue vaengah a hnuk la bung uh.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Pathen kah paipi te ngaithuen uh pawt tih a olkhueng neh pongpa ham khaw a aal uh.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Te dongah amah kah bibi neh khobaerhambae amih a tueng te a hnilh uh.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Egypt kho Zoan hmuen kah a napa rhoek mikhmuh ah khobaerhambae a saii pah.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Tuitunli te a phih pah tih amih a kat puei vaengah tui khaw som bangla pai.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Te phoeiah amih te khothaih ah cingmai neh khoyin puet te hmai vang neh a mawt.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Khosoek ah lungpang rhoek te a hep pah tih tuidung bangla muep a tul.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Thaelpang khuikah tuicip a thoeng sak tih tuiva tui bangla a hlawn.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Tedae rhamrhae ah Khohni te a koek uh tih a taengah tholh ham koep a koei uh.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Amih kah hinglu dongah caak a hoe uh te khaw a thinko neh Pathen ni a noemcai uh.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Pathen taengah khaw, “Khosoek khuiah caboei phaih ham Pathen te coeng thai aya?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Lungpang a boh tih tui a phuet vaengah soklong la long coeng ke. A pilnam ham buh khaw a paek thai vetih maeh a tael pah venim?,” a ti uh tih a thui uh.
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
BOEIPA loh a yaak vaengah a paan tih Jakob te hmai neh a kolh. Israel taengah khaw thintoek a khuen bal.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Pathen te tangnah uh pawt tih Boeipa kah khangnah dongah a pangtung uh pawt dongah ni.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Tedae a sokah khomong te a uen tih vaan thohkhaih rhoi te a ong.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Te dongah amih kah a cak ham manna a tlan sak tih amih te vaan cangpai a paek.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Hlang loh rhaelnu buh a caak tih lampu khaw amih ham kodam la a thak pah.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Vaan lamkah kanghawn a hlah tih a sarhi neh tuithim yilh khaw a thawn.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Te dongah maeh loh laipi bangla, vaa mul long khaw tuitunli kah laivin bangla amih soah tlan tih,
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
a dap kaepvai kah a lambong lakli ah a hlak pah.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Te dongah a caak uh tih muep cung uh. Amih kah ngaihlihnah vanbangla amih te a paek.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
A ka dongah caak a paem uh pueng akhaw amamih kah hoehhamnah te kholong uh tak pawh.
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Te dongah Pathen thintoek amih taengla pai. Te vaengah amih khuikah thaomthathueng rhoek te a ngawn tih Israel cadongcaloe rhoek te a tulh.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Te boeih khui lamkah tholh uh bal pueng tih Boeipa kah khobaerhambae te tangnah uh pawh.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Te dongah amih kah khohnin loh a honghi la, a kum khaw lungmitnah neh thok.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Amih te a ngawn van daengah ni Boeipa te a tlap uh. Mael uh tih Pathen a toem uh.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Te daengah amih kah lungpang Pathen neh amih aka tlan Khohni Pathen te a ngaidam uh.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Tedae amah te a ka neh a hloih uh tih a lai neh a taengah laithae uh.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Amih kah lungbuei te khaw Boeipa taengah hong pawt tih a paipi te tangnah uh pawh.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
A thinphoei lothaesainah khaw a dawth tih amih te phae pawh. Te dongah a thintoek khaw puet a hnop tih a kosi khaw boeih sah pawh.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Amih te pumsa lah om tih yilh loh a khum phoeiah ha mael pawt te khaw a poek.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Khosoek ah Boeipa mat a koek uh vanbangla khopong ah Boeipa te a noih uh.
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Te dongah Pathen te koekthoek a noemcai uh tih Israel kah hlang Cim te a phen uh.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Rhal khui lamkah Boeipa kut loh amih a lat khohnin te poek uh pawh.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Amah kah miknoek te Egypt ah, kopoekrhai hno khaw Zoan hmuen ah a tueng sak.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
A sokko khaw thii la a poeh sak tih tuicip kangna khaw o uh thai pawh.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Amih aka yok ham pil neh amih aka phae ham bukak khaw a hlah pah.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
A cangthaih te phol taengla, a thaphu khaw kaisih taengla a paek pah.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Amih kah misur te rhael neh, a thaihae khaw tlansing neh a ngawn pah.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
A rhamsa te rhael taengla, a boiva khaw rhaekhmai taengla a uup pah.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
A thintoek thinsa kah a thinpom khaw, yoethae puencawn rhoi at kah kosi neh citcai te khaw amih taengah a sah.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
A thintoek ham a hawn a saelh coeng. Amih kah hinglu te dueknah lamkah khaw hnaih pawh. Te dongah a hingnah te duektahaw taengla a paek pah.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Egypt kah caming boeih neh Ham dap kah thahuem tanglue te a ngawn pah.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Tedae a pilnam te boiva bangla a khuen tih khosoek khuiah tuping bangla a hmaithawn.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Amih te ngaikhuek la a mawt tih rhih uh pawt dae a thunkha rhoek te tuitunli loh a khuk.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Te dongah amah kah bantang kut neh a men tlang cim khorhi la amih te a khuen.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Namtom rhoek te amih hmai lamkah a haek pah tih rho la rhilong te a suem pah. Te dongah Israel koca loh amih kah dap ah kho a sakuh.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Tedae Khohni Pathen te a noemcai uh tih a koek uh, a olphong khaw khoem uh pawh.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
A napa rhoek bangla balkhong uh tih hnukpoh uh. Lii a pawl la poeh uh.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
A hmuensang neh Boeipa a veet uh tih a mueidaep neh a thatlai sakuh.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Pathen loh a yaak vaengah lungoe tih Israel te rhep a hnawt.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Te dongah Shiloh pohmuen neh hlang lakli kah a khueh dap te a phap sut.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
A sarhi te tamna la, a thangpomnah khaw rhal kut khuila a paek pah.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
A pilnam te cunghang taengla a tloeng tih a rho taengah khaw lungoe.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Tongpang rhoek te hmai loh a hlawp dongah oila rhoek thangthen uh pawh.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
A khosoih rhoek te cunghang dongah cungku uh tih a nuhmai rhoek khaw rhap uh pawh.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Te vaengah Boeipa loh aka ip muelh bangla, misurtui neh aka tamhoe hlangrhalh bangla haenghang.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
A rhal rhoek te tloep a tloek tih amih te kumhal kokhahnah la a khueh.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Joseph kah dap khaw a hnawt tih Ephraim kah mancai te a tuek tloe moenih.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Tedae a lungnah Zion tlang kah Judah mancai te a tuek.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Te dongah a rhokso te a sang la a sak tih kumhal due diklai bangla a suen.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
A sal David te a tuek dongah boiva vongup lamkah a loh.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
A pilnam Jakob neh a rho Israel te luem puei ham ni anih te cacun hnuk lamkah a khuen.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Te dongah a thinko neh amih te a luem puei tih, a kut kah a lungcuei neh a mawt.
