Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Au maître de chant, ... Idithun. Psaume d’Asaph. Ma voix s’élève vers Dieu, et je crie; ma voix s’élève vers Dieu: qu’il m’entende!
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Au jour de ma détresse, je cherche le Seigneur; mes mains sont étendues la nuit sans se lasser; mon âme refuse toute consolation.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Je me souviens de Dieu, et je gémis; je médite, et mon esprit est abattu. — Séla.
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Tu tiens mes paupières ouvertes; et, dans mon agitation, je ne puis parler.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Alors je pense aux jours anciens, aux années d’autrefois.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Je me rappelle mes cantiques pendant la nuit, je réfléchis au dedans de mon cœur, et mon esprit se demande:
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
« Le Seigneur rejettera-t-il pour toujours, ne sera-t-il plus favorable?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Sa bonté est-elle épuisée pour jamais, en est-ce fait de ses promesses pour les âges futurs?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Dieu a-t-il oublié sa clémence, a-t-il, dans sa colère, retiré sa miséricorde? » — Séla.
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Je dis: « Ce qui fait ma souffrance, c’est que la droite du Très-Haut a changé! »
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Je veux rappeler les œuvres de Yahweh, car je me souviens de tes merveilles d’autrefois,
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Je veux réfléchir sur toutes tes œuvres, et méditer sur tes hauts faits.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
O Dieu, tes voies sont saintes: quel Dieu est grand comme notre Dieu?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Tu es le Dieu qui fait des prodiges; tu as manifesté ta puissance parmi les nations.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Par ton bras, tu as délivré ton peuple, les fils de Jacob et de Joseph. — Séla.
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Les eaux t’ont vu, ô Dieu, les eaux t’ont vu, et elles ont tremblé; les abîmes se sont émus.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Les nuées déversèrent leurs eaux, les nues firent entendre leur voix, et tes flèches volèrent de toutes parts.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Ton tonnerre retentit dans le tourbillon; les éclairs illuminèrent le monde; la terre frémit et trembla.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
La mer fut ton chemin, les grandes eaux ton sentier, et l’on ne put reconnaître tes traces.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Tu as conduit ton peuple comme un troupeau, par la main de Moïse et d’Aaron.
