Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
A psalm (maskil) of Asaph. God, why have you rejected us? Is it forever? Why does your anger burn so hot against the sheep of your own field?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember the people you made your own long ago, the tribe you redeemed and made your own. Remember too Mount Zion, the place where you live.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Come and walk through the complete devastation. The enemy has totally destroyed your Temple.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
The enemy shouted in triumph right where you met with us. There they set up their war banners as signs of their victory.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They acted like men chopping down a forest with axes.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
With axes and hammers they smashed in the carved wooden panels.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
Then they set fire to your Temple, burning it to the ground. They defiled the place where you live, the place that bears your name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said to themselves, “Let's destroy it all!” So they burned down every place where God was worshiped throughout the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We no longer see any signs. There are no prophets left. And no one among us knows how long this will last.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long will the enemy ridicule you, God? Will they insult your character forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do you hold back from doing something? Take action and destroy them!
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
But you, God, are our king from long ago. You have saved us many times in the land.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
You were the one who split apart the sea by your strength; you broke the heads of the sea monsters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
You were the one who crushed the heads of Leviathan, and you gave its body to the desert animals to eat.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
You were the one who made springs and rivers flow with water. You made permanent rivers dry up.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
You created the day, and also the night; you made the moon and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
You set the boundaries of the earth; you made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
So keep in mind how the enemy ridiculed you, Lord, and how irreverent people insulted your reputation.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Don't let wild animals kill your turtledoves! Don't abandon your people forever!
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Remember your promises in the agreement, because the land is full of dark places and violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Don't let those who suffer be mistreated again. Let the poor and needy praise you for you who are.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Stand up, God, and plead your case. Don't forget how these foolish people insulted you all the time.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Don't ignore what your enemies have said, for their loud accusations against you are getting worse and worse!
