Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Dé alabanza a Dios toda la tierra.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Cantád la gloria de su nombre: ponéd gloria en su alabanza.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Decíd a Dios: ¡Cuán terrible eres en tus obras! por la multitud de tu fortaleza se te sujetarán fingidamente todos tus enemigos.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Toda la tierra te adorará, y cantarán a ti: cantarán a tu nombre. (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Veníd, y ved las obras de Dios: terrible en hechos sobre los hijos de los hombres.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Volvió la mar en seco: por el río pasaron a pie; allí nos alegramos en él.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
El se enseñorea con su fortaleza para siempre: sus ojos atalayan sobre las naciones: los rebeldes no serán ellos ensalzados. (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Bendecíd pueblos a nuestro Dios: y hacéd oír la voz de su loor.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
El que puso nuestra alma en vida: y no permitió que resbalasen nuestros pies.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Porque tú nos probaste, o! Dios: afinástenos, como se afina la plata.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Metístenos en la red: pusiste apretura en nuestros lomos.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Hiciste subir varón sobre nuestra cabeza: entrámos en fuego y en aguas; y sacástenos a hartura.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Entraré pues en tu casa con holocaustos: y pagarte he mis votos,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Que pronunciaron mis labios, y habló mi boca, cuando estaba angustiado.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Holocaustos de engordados te ofreceré, con perfume de carneros: sacrificaré bueyes y machos de cabrío. (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Veníd, oíd todos los que teméis a Dios: y contaré lo que ha hecho a mi alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
A él hablé en alta voz: y fue ensalzado con mi lengua.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Si yo viera iniquidad en mi corazón, no oyera el Señor.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Ciertamente oyó Dios: escuchó a la voz de mi oración.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Bendito Dios, que no apartó mi oración, y su misericordia de mí.
