Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Poklikni Bogu, sva zemljo!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Zapjevajte slavu imenu njegovu, dajte mu hvalu i slavu.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Recite Bogu: kako si strašan u djelima svojim! radi velike sile tvoje laskaju ti neprijatelji tvoji.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Sva zemlja nek se pokloni tebi i poje tebi, neka poje imenu tvojemu.
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Hodite i vidite djela Boga strašnoga u djelima svojim nad sinovima ljudskim.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
On je pretvorio more u suhotu, preko rijeke prijeðosmo nogama; ondje smo se veselili o njemu;
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Vlada silom svojom uvijek, oèi njegove gledaju na narode. Buntovnici, da se nijeste podigli!
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Blagosiljajte, narodi, Boga našega, i glasite hvalu njemu.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
On je darovao duši našoj život, i nije dao da poklizne noga naša.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Ti si nas okušao, Bože, pretopio si nas, kao srebro što se pretapa.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Uveo si nas u mrežu, metnuo si breme na leða naša.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Dao si nas u jaram èovjeku, uðosmo u oganj i u vodu; ali si nas izveo na odmor.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Uæi æu u dom tvoj sa žrtvama što se sažižu, izvršiæu ti zavjete svoje,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Koje rekoše usta moja, i kaza jezik moj u tjeskobi mojoj.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Žrtve paljenice pretile æu ti prinijeti s dimom od pretiline ovnujske, prinijeæu ti teoce s jariæima.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Hodite, èujte svi koji se bojite Boga, ja æu vam kazati šta je uèinio duši mojoj.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
K njemu zavikah ustima svojim, i jezikom svojim proslavih ga.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Da sam vidio u srcu svom bezakonje, ne bi me uslišio Gospod.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Ali Bog usliši, primi glas moljenja mojega.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Blagosloven Bog, koji ne odvrže molitve moje i ne ostavi me bez milosti svoje!
