Psaltaren 64

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Èuj, Bože, glas moj u jadu mom; od strašnoga neprijatelja saèuvaj život moj.

2 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

Sakrij me od gomile bezakonika, od èete zloèinaca,

3 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

Koji naoštriše jezik svoj kao maè, strijeljaju rijeèima, koje zadaju rane,

4 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

Da bi iz potaje ubili pravoga. Iznenada udaraju na nj i ne boje se;

5 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

Utvrðuju sebe u zlijem namjerama, dogovaraju se kako æe zamke sakriti, vele: ko æe ih vidjeti?

6 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

Izmišljaju zloèinstva i govore: svršeno je! šta æe se raditi, smišljeno je! A što je unutra i srce u èovjeka duboko je.

7 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

Ali æe ih Bog poraziti; udariæe ih strijela iznenada.

8 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

Oboriæe jedan drugoga jezikom svojim. Ko ih god vidi, bježaæe od njih.

9 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

Svi æe se ljudi bojati i kazivaæe èudo Božije, i poznaæe u tome djelo njegovo.

10 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

A pravednik æe se veseliti o Gospodu i uzdaæe se u njega, i hvaliæe se svi koji su prava srca.