Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Þennan sálm orti Davíð eftir að Natan spámaður hafði birt honum dóm Guðs vegna hórdóms hans með Batsebu og morðsins á Úría eiginmanni hennar. Þú góði og miskunnsami Guð, ó, fyrirgefðu mér! Vertu mér náðugur! Taktu burt synd mína og skömm!
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Þvoðu mig hreinan af syndasekt minni. Hreinsaðu hjarta mitt
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
því að ég játa synd mína – daga og nætur minnir hún á sig!
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Gegn þér, já þér einum, hef ég brotið. Drýgt hræðilega synd. Þú varst vitni að öllu þessu og dómur þinn er réttlátur.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Syndugur var ég þegar móðir mín fæddi mig, sekur þegar ég varð til.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Þú vilt að menn séu hreinskilnir við sjálfa sig, einlægir og segi satt. Gefðu mér náð til að gera það!
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Þvoðu mig að ég verði hreinn, hreinsaðu mig svo ég verði hvítari en snjór.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Og þegar þú hefur refsað mér, þá gefðu mér gleði mína á ný.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Einblíndu ekki á syndir mínar, heldur afmáðu þær allar.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Skapaðu í mér nýtt og hreint hjarta, ó Guð! Gefðu mér þinn heilaga anda svo að ég hugsi rétt og þrái það sem gott er.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Varpaðu mér ekki burt frá þér og taktu ekki þinn heilaga anda frá mér.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Fylltu mig aftur gleði þíns hjálpræðis og löngun til að hlýða þér!
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Þá get ég leitt aðra syndara inn á veg þinn svo að þeir – sekir eins og ég – játi syndir sínar og snúi sér til þín.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Frelsaðu mig frá dauðans háska, ó Guð minn. Þú einn getur frelsað mig!
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Leyf mér að syngja um miskunn þína, Drottinn. Opnaðu varir mínar svo að ég megi vegsama þig!
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Þú hefur ekki þóknun á dýrafórnum, annars myndi ég láta þær í té. Og brennifórnir eru ekki í uppáhaldi hjá þér.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Þetta vilt þú: Auðmjúkan anda og iðrandi samvisku. Þann sem iðrast af öllu hjarta, munt þú ó Guð, ekki fyrirlíta.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Drottinn, lát Ísrael ekki gjalda syndar minnar. Hjálpaðu þjóð þinni og vernda Jerúsalem.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Þegar hjarta mitt er rétt gagnvart þér, þá gleðst þú yfir verkum mínum og því sem ég fórna á altari þínu.
