Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Bog nad bogovima, Gospod, govori, i doziva zemlju od istoka sunèanoga do zapada.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Sa Siona, koji je vrh krasote, javlja se Bog.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Ide Bog naš, i ne muèi; pred njim je oganj koji proždire, oko njega je bura velika.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Doziva nebo ozgo i zemlju, da sudi narodu svojemu:
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
“Skupite mi svece moje, koji su uèinili sa mnom zavjet na žrtvi.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
I nebesa oglasiše pravdu njegovu, jer je taj sudija Bog.)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Slušaj, narode moj, što æu ti kazati, Izrailju, što æu ti javiti. Ja sam Bog, Bog tvoj.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Neæu te za žrtve tvoje karati; tvoje žrtve paljenice svagda su preda mnom.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Ne treba mi uzimati teleta iz doma tvojega, ni jariæa iz torova tvojih.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Jer je moje sve gorsko zvijerje, i stoka po planinama na tisuæe.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Znam sve ptice po gorama, i krasota poljska preda mnom je.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Da ogladnim, ne bih tebi rekao, jer je moja vasiljena i sve što je u njoj.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Zar ja jedem meso volujsko, ili krv jareæu pijem?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Prinesi Bogu hvalu na žrtvu, i izvršuj višnjemu zavjete svoje.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Prizovi me u nevolji svojoj, izbaviæu te, i ti me proslavi.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
A bezbožniku reèe Bog: zašto kazuješ uredbe moje i nosiš zavjet moj u ustima svojima?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
A sam mrziš na nauku, i rijeèi moje bacaš za leða.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Kad vidiš lupeža, pristaješ s njim, i s preljuboèincima imaš dijel.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Usta si svoja pustio da govore zlo, i jezik tvoj plete prijevare.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Sjediš i govoriš na brata svojega, sina matere svoje opadaš.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Ti si to èinio, ja muèah, a ti pomisli da sam ja kao ti. Oblièiæu te, metnuæu ti pred oèi grijehe tvoje.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Razumijte ovo koji zaboravljate Boga! inaèe æu zgrabiti, pa neæe niko izbaviti.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Onaj mene poštuje koji prinosi hvalu na žrtvu i koji je putem na opazu. Ja æu mu pokazati spasenje Božije.
