Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Slušajte ovo svi narodi, pazite svi koji živite po vasiljenoj,

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Prostaci i gospodo, bogati i siromasi.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Usta æe moja kazati premudrost, i srce moje reæi æe razum.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Prignuæu uho svoje k prièi, uz gusle æu otvoriti zagonetku svoju.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Èega da se bojim u zle dane, kad me zloba mojih neprijatelja opkoli?

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Koji se uzdate u silu svoju, i hvalite se velikijem bogatstvom svojim!

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Èovjek neæe nikako brata osloboditi, neæe dati Bogu otkupa za nj.

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

Velik je otkup za dušu, i neæe biti nigda

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

Da ko dovijeka živi, i ne vidi groba.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Svi vide gdje umiru kao i neznalica i bezumnik što ginu, i ostavljaju drugima imanje svoje.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Oni misle da æe kuæe njihove trajati dovijeka, i stanovi njihovi od koljena na koljeno; imenima svojim zovu zemlje;

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Ali èovjek u èasti neæe dugo ostati, izjednaèiæe se sa stokom, koju kolju.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Ovaj im se put èini probitaèan, i koji za njima idu, hvale misli njihove;

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Ali æe ih kao ovce zatvoriti u pakao, smrt æe im biti pastir; i ujutru hodiæe po njima pravednici, i oblik njihov zbrisaæe pakao rastavivši ih s naseljem. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Ali æe Bog dušu moju izbaviti iz ruku paklenih; jer me on prima. (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Ne boj se kad se ko bogati; kad raste slava doma njegova.

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

Jer kad umre, neæe ništa ponijeti, niti æe poæi za njim slava njegova.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Jer dušu njegovu blagosiljaju za života njegova, i slave tebe, što ugaðaš sebi.

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

Ali æe on otiæi u stan otaca svojih, gdje svijeta nigda ne vide.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Èovjek u èasti, ako nije razuman, izjednaèiæe se sa stokom, koju kolju.