Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Aka mawt ham Korah ca rhoek kah Hlohlai Pathen aw, hlamat kum kah amamih tue ah na saii khoboe te, a pa rhoek loh kaimih ham a tae uh tih, kaimih hna neh ka yaak uh coeng.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Na kut neh namtom na haek tih a pa rhoek te na thoh. Namtu te talh sak ham a pa rhoek na hlun.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
A cunghang loh khohmuen pang sak uh pawt tih a bantha loh amih a khang moenih. Tedae amih te na moeithen dongah na bantang kut kah na bantha, na maelhmai kah khosae nen ni na khang.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Ka manghai Pathen nang loh Jakob kah khangnah ham uen lah.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Nang rhang neh ka rhal rhoek te ka thoeh uh. Kaimih taengkah aka tlai rhoek na ming neh ka suntlae uh.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Ka liva dongah ka pangtung pawt tih ka cunghang loh kai n'khang moenih.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Tedae ka rhal kut lamkah kaimih nan khang tih kaimih kah ka lunguet rhoek te na yah sak.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Hnin takuem Pathen rhang neh ka thangthen uh tih na ming te kumhal duela ka uem uh ni. (Selah)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Tedae nan hlahpham tih kaimih kah hmaithae na saii dae ka caempuei taengla na pawk tloe moenih.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Rhal taeng lamkah kaimih he hnuk la let nan khuen vaengah ka lunguet rhoek loh amamih vik te tukvat uh thae.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Boiv a bangla kaimih he maeh la nan mop tih namtom taengah kaimih he nan thaek nan yak.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
A rhoeh pawt dongah na pilnam na yoih dae amih phu nen khaw na rhoeng hae pawh.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Imben rhoek ham kokhahnah, tamdaengnah neh kaepvai kah soehsalnah la kaimih nan khueh.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Namtom rhoek taengah thuidoeknah neh namtu pawt kah lu thuknah ham ni kaimih he nan khueh.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Kamah kah mingthae loh hnin takuem kamah hmuh ah om tih,
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
aka veet kah ol neh thunkha nah phu aka lo kah mikhmuh ah a hliphen dongah ka maelhmai he yahpohnah loh a thing khoep.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
He boeih loh kaimih taengah ha pai dae nang kan hnilh uh pawt tih na paipi dongah rhi ka lat uh moenih.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Ka lungbuei he a hnuk la balkhong pawh. Kaimih khokan long khaw na caehlong te phaelh pawh.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Tedae pongui kho ah kaimih nan phen tih dueknah hlipkhup neh nan khuk thil.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Ka Pathen ming ka hnilh uh tih rhalawt pathen taengah kut ka phuel uh atah,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Lungbuei kah a huephael aka ming Pathen loh hekah he khe mahpawt a?
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Nang ham dongah maeh aka ngawn kah boiva la poek uh tih hnin takuem ah kaimih n'ngawn uh.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Haenghang laeh ba dongah lae na ih. Ka Boeipa, thoo laeh a yoeyah la nan hlahpham tarha mahpawh.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Ba dongah lae na hmai na thuh tih kaimih pum kah phacipphabaem neh hnaemtaeknah na hnilh?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Kaimih hinglu loh laipi dongla ngam tih kaimih bung loh diklai la khoem uh coeng.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Kaimih kah bomkung aw thoo lamtah na sitlohnah dongah kaimih n'lat dae.
