Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Of David. O Lord, be on my side against those who are judging me; be at war with those who make war against me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Be a breastplate to me, and give me your help.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Take up your spear and keep back my attackers; say to my soul, I am your salvation.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Let them be overcome and put to shame who make attempts to take my soul; let those who would do me damage be turned back and made foolish.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let them be like dust from the grain before the wind; let the angel of the Lord send them in flight.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let their way be dark and full of danger; let them be troubled by the angel of the Lord.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they have put a net ready for me secretly, in which to take my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Let destruction come on them without their knowledge; let them be taken themselves in their secret nets, falling into the same destruction.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
And my soul will have joy in the Lord; it will be glad in his salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones will say, Lord, who is like you? The saviour of the poor man from the hands of the strong, of him who is poor and in need from him who takes his goods.
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
False witnesses got up: they put questions to me about crimes of which I had no knowledge.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They gave me back evil for good, troubling my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But as for me, when they were ill I put on the clothing of sorrow: I went without food and was sad, and my prayer came back again to my heart.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
My behaviour was as if it had been my friend or my brother: I was bent low in grief like one whose mother is dead.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
But they took pleasure in my trouble, and came together, yes, low persons came together against me without my knowledge; they never came to an end of wounding me.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Like men of deceit they put me to shame; the voice of their wrath was loud against me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Lord, how long will you be looking on? take my soul from their destruction, my life from the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will give you praise in the great meeting; I will give you honour among a strong people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Do not let my haters be glad over me falsely; let not those who are against me without cause make sport of me.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they do not say words of peace; in their deceit they are designing evil things against the quiet ones in the land.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Their mouths were open wide against me, and they said, Aha, aha, our eyes have seen it.
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
You have seen this, O Lord; be not unmoved: O Lord, be not far from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Be awake, O Lord, be moved to take up my cause, my God and my Lord.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Be my judge, O Lord my God, in your righteousness; do not let them be glad over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Let them not say in their hearts, So we will have it: let them not say, We have put an end to him.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Let all those who take pleasure in my troubles be shamed and come to nothing: let those who are lifted up against me be covered with shame and have no honour.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let those who are on my side give cries of joy; let them ever say, The Lord be praised, for he has pleasure in the peace of his servant.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
And my tongue will be talking of your righteousness and of your praise all the day.
