Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

For the end, a Psalm of David, [an utterance] of extreme fear. O Lord, I have hoped in thee; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness and rescue me.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Incline thine ear to me; make haste to rescue me: be thou to me for a protecting God, and for a house of refuge to save me.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

For thou art my strength and my refuge; and thou shalt guide me for thy name's sake, and maintain me.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Thou shalt bring me out of the snare which they have hidden for me; for thou, O Lord, art my defender.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Into thine hands I will commit my spirit: thou hast redeemed me, O Lord God of truth.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

Thou has hated them that idly persist in vanities: but I have hoped in the Lord.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

I will exult and be glad in thy mercy: for thou hast looked upon mine affliction; thou hast saved my soul from distresses.

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

And thou hast not shut me up into the hands of the enemy: thou hast set my feet in a wide place.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Pity me, O Lord, for I am afflicted: my eye is troubled with indignation, my soul and by belly.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

For my life is spent with grief, and my years with groanings: my strength has been weakened through poverty, and my bones are troubled.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

I became a reproach among all mine enemies, but exceedingly so to my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that saw me without fled from me.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

I have been forgotten as a dead man out of mind: I am become as a broken vessel.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

For I heard the slander of many that dwelt round about: when they were gathered together against me, they took counsel to take my life.

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

But I hoped in thee, O Lord: I said, Thou art my God.

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

My lots are in thy hands: deliver me from the hand of mine enemies,

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

and from them that persecute me. Make thy face to shine upon thy servant: save me in thy mercy.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

O Lord, let me not be ashamed, for I have called upon thee: let the ungodly be ashamed, and brought down to Hades. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Let the deceitful lips become dumb, which speak iniquity against the righteous with pride and scorn.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

How abundant is the multitude of thy goodness, O Lord, which thou hast laid up for them that fear thee! thou hast wrought [it] out for them that hope on thee, in the presence of the sons of men.

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

Thou wilt hide them in the secret of thy presence from the vexation of man: thou wilt screen them in a tabernacle from the contradiction of tongues.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Blessed be the Lord: for he has magnified his mercy in a fortified city.

22 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

But I said in my extreme fear, I am cast out from the sight of thine eyes: therefore thou didst hearken, O Lord, to the voice of my supplication when I cried to thee.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

Love the Lord, all ye his saints: for the Lord seeks for truth, and renders [a reward] to them that deal very proudly.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Be of good courage, and let your heart be strengthened, all ye that hope in the Lord.