Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

Molitva. Davidova. Počuj, Jahve pravedni, i vapaj mi poslušaj, usliši molitvu iz usta iskrenih!

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

Od tebe nek' mi dođe presuda, tvoje oči vide što je pravo.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Istraži mi srce, pohodi noću, ognjem me iskušaj, al' u meni nećeš nać' bezakonja. Ne zgriješiše usta moja

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

kao što griješe ljudi: po riječima usta tvojih čuvah putove Zakona.

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Korak mi čvrsto prionu za tvoje staze, ne zasta mi noga na putima tvojim.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Zazivam te, Bože, ti ćeš me uslišit': prikloni mi uho i čuj riječi moje.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Proslavi na meni dobrotu svoju, ti koji od dušmana izbavljaš one što se utječu desnici tvojoj.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Čuvaj me k'o zjenicu oka, sakrij me u sjenu krila svojih

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

od zlotvora što na me nasrću. Dušmani me bijesni opkoljuju,

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

bešćutno srce zatvaraju i ustima zbore naduto,

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

Koraci njini sad me okružuju, smjeraju da me na zemlju obore;

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

slični lavu dok se, zinuv, na plijen obara i laviću što vreba u potaji.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

Ustani, Jahve, presretni ga i obori, od grešnika mi život mačem spasi,

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

a rukom od ljudi, Gospodine: od ljudi kojih je dio ovaj život, kojima želudac puniš dobrima; kojih su sinovi siti, a djeci daju što im pretekne.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

A ja ću u pravdi gledati lice tvoje, i jednom kad se probudim, sit ću ga se nagledati.