Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
En gyllen sang av David. Bevar mig, Gud! for jeg tar min tilflukt til dig.
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
Jeg sier til Herren: Du er min Herre; jeg har intet gode utenfor dig -
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
idet jeg holder mig til de hellige som er i landet, og de herlige i hvem jeg har all min lyst.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
Mange sorger skal de ha som kjøper sig andre; jeg vil ikke utgyde deres drikkoffere av blod og ikke ta deres navn på mine leber.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
Herren er min tilfalne del og mitt beger; du gjør min lodd herlig.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
En lodd er tilfalt mig som er liflig, og en arv som behager mig.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
Jeg vil love Herren, som gav mig råd; også om nettene minner mine nyrer mig om det.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
Jeg setter alltid Herren for mig; for han er ved min høire hånd, jeg skal ikke rokkes.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Derfor gleder mitt hjerte sig, og min ære fryder sig; også mitt kjød skal bo i trygghet.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
For du skal ikke overlate min sjel til dødsriket, du skal ikke la din hellige se forråtnelse. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Du skal kunngjøre mig livets vei; gledes fylde er for ditt åsyn, livsalighet ved din høire hånd evindelig.
