Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
To the chief music-maker. A Psalm. Of David. O Lord, you have knowledge of me, searching out all my secrets.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You have knowledge when I am seated and when I get up, you see my thoughts from far away.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
You keep watch over my steps and my sleep, and have knowledge of all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not a word on my tongue which is not clear to you, O Lord.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
I am shut in by you on every side, and you have put your hand on me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Such knowledge is a wonder greater than my powers; it is so high that I may not come near it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Where may I go from your spirit? how may I go in flight from you?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I go up to heaven, you are there: or if I make my bed in the underworld, you are there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I take the wings of the morning, and go to the farthest parts of the sea;
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there will I be guided by your hand, and your right hand will keep me.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
If I say, Only let me be covered by the dark, and the light about me be night;
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Even the dark is not dark to you; the night is as bright as the day: for dark and light are the same to you.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
My flesh was made by you, and my parts joined together in my mother's body.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will give you praise, for I am strangely and delicately formed; your works are great wonders, and of this my soul is fully conscious.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My frame was not unseen by you when I was made secretly, and strangely formed in the lowest parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw my unformed substance; in your book all my days were recorded, even those which were purposed before they had come into being.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
How dear are your thoughts to me, O God! how great is the number of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
If I made up their number, it would be more than the grains of sand; when I am awake, I am still with you.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
If only you would put the sinners to death, O God; go far from me, you men of blood.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For they go against you with evil designs, and your haters make sport of your name.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Are not your haters hated by me, O Lord? are not those who are lifted up against you a cause of grief to me?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
My hate for them is complete; my thoughts of them are as if they were making war on me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
O God, let the secrets of my heart be uncovered, and let my wandering thoughts be tested:
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
See if there is any way of sorrow in me, and be my guide in the eternal way.
