Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Cantique Mahaloth. Ô Éternel! je t'invoque des lieux profonds.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Seigneur, écoute ma voix! que tes oreilles soient attentives à la voix de mes supplications.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ô Eternel! si tu prends garde aux iniquités, Seigneur, qui est-ce qui subsistera?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Mais il y a pardon par-devers toi, afin que tu sois craint.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

J'ai attendu l'Eternel; mon âme l'a attendu, et j'ai eu mon attente en sa parole.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mon âme [attend] le Seigneur plus que les sentinelles [n'attendent] le matin, plus que les sentinelles [n'attendent] le matin.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israël, attends-toi à l'Eternel: car l'Eternel est miséricordieux et il y a rédemption en abondance par devers lui.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Et lui-même rachètera Israël de toutes ses iniquités.