Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique de Mahaloth. Qu'Israël dise maintenant: ils m'ont souvent tourmenté dès ma jeunesse.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ils m'ont souvent tourmenté dès ma jeunesse; [toutefois] ils n'ont point encore été plus forts que moi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Des laboureurs ont labouré sur mon dos, ils y ont tiré tout au long leurs sillons.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

L'Eternel est juste; il a coupé les cordes des méchants.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Tous ceux qui ont Sion en haine, rougiront de honte, et seront repoussés en arrière.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Ils seront comme l'herbe des toits, qui est sèche avant qu'elle monte en tuyau;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

De laquelle le moissonneur ne remplit point sa main, ni celui qui cueille les javelles [n'en remplit] point ses bras;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Et [dont] les passants ne diront point: la bénédiction de l'Eternel soit sur vous; nous vous bénissons au nom de l'Eternel.