Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Grandes fueron mis problemas desde el tiempo en que yo era joven (que Israel ahora diga);

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Grandes fueron mis problemas desde que era joven, pero mis problemas no me han superado.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Los labradores estaban hiriéndome la espalda; largas fueron las heridas que hicieron.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

El Señor es verdadero: las cuerdas de los malhechores se rompen en dos.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Que todos los que aborrecen a Sion sean avergonzados y rechazados.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Déjalos ser como la hierba de las casas, que está seca antes de que crezca por completo.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Él segador no llenó su mano; ni a sus brazos él que hace manojos.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Y los que pasan, no dicen: La bendición del Señor sea contigo; te damos bendición en el nombre del Señor.