Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Os lavradores araram sobre as minhas costas: compridos fizeram os seus sulcos.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

O Senhor é justo: cortou as cordas dos ímpios.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Sejam confundidos, e voltem para traz, todos os que aborrecem a Sião.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Sejam como a erva dos telhados, que se seca antes que a arranquem.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Com a qual o segador não enche a sua mão, nem o que ata os feixes enche o seu braço.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Nem tão pouco os que passam digam: A benção do Senhor seja sobre vós: nós vos abençoamos em nome do Senhor.