Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Ɔsoroforo dwom. Dawid de. Me ne wɔn a wosee me sɛ, “Ma yɛnkɔ Awurade fi” no ani gyei.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Yegyinagyina wʼaponkɛse ano, Yerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Wɔakyekyere Yerusalem yiye sɛ kuropɔn wahyehyɛ mu nneɛma fɛfɛ.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ɛhɔ na mmusuakuw no kɔ, Awurade mmusuakuw no, Wɔkɔkamfo Awurade din, sɛnea nhyehyɛe a wɔde ama Israel no te.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ɛhɔ na atemmu nhengua no sisi, Dawid fi nhengua no.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Monsrɛ asomdwoe mma Yerusalem se, “Ma wɔn a wɔdɔ wo no nnya bammɔ.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Ma asomdwoe mmra wʼafasu mu na bammɔ mmra wʼaban mu.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Me nuanom ne me nnamfonom nti, mɛka se, “Asomdwoe ntena wo mu.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Awurade yɛn Nyankopɔn fi nti, mɛhwehwɛ wo yiyeyɛ.