Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Хвалите Господа, јер је добар; јер је довека милост Његова.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Тако нека кажу које је избавио Господ, које је избавио из руке непријатељеве,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Скупио их из земаља, од истока и запада, од севера и мора.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Луташе по пустињи где се не живи, пута граду насељеном не находише;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Беху гладни и жедни, и душа њихова изнемагаше у њима;
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Али завикаше ка Господу у тузи својој; и избави их из невоље њихове.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
И изведе их на прав пут, који иде у град насељени.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Нека хвале Господа за милост Његову, и за чудеса Његова ради синова људских!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Јер сити душу ташту, и душу гладну пуни добра.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Седеше у тами и у сену смртном, оковани у тугу и у гвожђе;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Јер не слушаше речи Божијих, и не марише за вољу Вишњег.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Он поништи срце њихово страдањем; спотакоше се, и не беше кога да помогне.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Али завикаше ка Господу у тузи својој, и избави их из невоље њихове;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Изведе их из таме и сена смртног, и раскиде окове њихове.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Нека хвале Господа за милост Његову, и за чудеса Његова ради синова људских!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Јер разби врата бронзана, и преворнице гвоздене сломи.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Безумници страдаше за неваљале путеве своје, и за неправде своје.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Свако се јело гадило души њиховој, и дођоше до врата смртних.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Али завикаше ка Господу у тузи својој, и избави их из невоље њихове.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Посла реч своју и исцели их, и избави их из гроба њиховог.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Нека хвале Господа за милост Његову, и за чудеса Његова ради синова људских!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
И нека принесу жртву за хвалу, и казују дела Његова у песмама!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Који плове по мору на корабљима, и раде на великим водама,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Они су видели дела Господња, и чудеса Његова у дубини.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Каже, и диже се силан ветар, и устају вали на њему,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Дижу се до небеса и спуштају до бездана: душа се њихова у невољи разлива;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Посрћу и љуљају се као пијани; све мудрости њихове нестаје.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Али завикаше ка Господу у тузи својој, и изведе их из невоље њихове.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Он обраћа ветар у тишину, и вали њихови умукну.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Веселе се кад се стишају, и води их у пристаниште које желе.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Нека хвале Господа за милост Његову, и за чудеса Његова ради синова људских!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Нека Га узвишују на сабору народном, на скупштини старешинској славе Га!
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Он претвара реке у пустињу, и изворе водене у сухоту,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Родну земљу у слану пустару за неваљалство оних који живе на њој.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Он претвара пустињу у језера, и суву земљу у изворе водене,
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
И насељава онамо гладне. Они зидају градове за живљење;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Сеју поља, саде винограде и сабирају летину.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Благосиља их и множе се јако, и стоке им не умањује.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Пре их беше мало, падаху од зла и невоље, што их стизаше.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Он сипа срамоту на кнезове, и оставља их да лутају по пустињи где нема путева.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Он извлачи убогога из невоље, и племена множи као стадо.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Добри виде и радују се, а свако неваљалство затискује уста своја.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Ко је мудар, нека запамти ово, и нека познају милости Господње.
