Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Bawipa taw a leek a dawngawh a venawh zeelnaak awi kqawn lah uh; a lungnaak awm kumqui dy cak hy.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Bawipa a hul thlangkhqi ing ve ve kqawn seh – qaal a kut khuiawh kawng a hul thlangkhqi,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
qampum awhkawng a cunboem thlangkhqi, khawlaw khawtlak, a sip a hawt awhkaw thlangkhqi boeih ing kqawn seh.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Thlang vang taw khawkpawng qamkoh awh pla unawh, ami awmnaak hly kawi awm am hu uhy.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Phoen cawi tui ngaih unawh zai doek doek hqoeng uhy.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Cemyihna ami khuikha awh Bawipa venawh kqang uhy, anih ing cekkhqi ce ami khuikhanaak awhkawng hul khqi hy.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Anih ing cekkhqi awmnaak hly kawi khawk bau lam dyng awh ce hqui a sawi phat hy.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham kawpoek kyi a ik-oeih sainaak awh cekkhqi ing Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
kawtih tui ak ngaih ce tui ngaih sit sak nawh phoen ak cawi ce ik-oeih leek buh ing phoen phyi sak hy.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Thlang vang taw thannaak a hyp tit khuiawh ngawi unawh, kenqui qui ing thawng tla uhy,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Ikawtih cekkhqi ing Khawsak awikhqi ce hilh unawh Sawsang soeih ak awi ynaak ce ikaw na am hu uhy.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Cedawngawh cekkhqi ce bik tlo bi sak khqi hy; bah hlai uhy, ak leng hly kawi u am awm hy.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Kyinaak ami huhnaak khui awhkawng Bawipa venawh khy uhy, cawh anih ing khuikhnaak khui awhkawng cekkhqi ce hul khqi hy.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Cekkhqi ce than a hypnaak awhkawng sawi law nawh kenquikhqi ce hlam pehy.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham kawpoek kyi ik-oeih a sainaak awh cekkhqi ing Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
kawtih anih ing qawhum chawh ce hqe nawh a kalhnaak thiboeng awm ek pe sak hy.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
A mimah ang hqohqitnaak awh a vang taw qaw unawh, awm tloei tlawhnaak awh khuikha boeih uhy.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Buh a an boeih tyih unawh thihnaak chawmkeng benna thoeih uhy.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Kyinaak ami huh awh Bawipa venawh kqang unawh khuikhanaak khui awhkawng cekkhqi ce hul khqi hy.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Ak awi ce tyi nawh cekkhqi ce qoei sak hy; phyi ak khui awhkawng cekkhqi ce hul hy.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham ik-oeih leek a sai a dawngawh Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Zeelnaak ik-oeih ce nawn u seitaw zeelnaak laakhqi ing a ik-oeih sainaak ce kqawn u seh.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Ak changkhqi taw tuicun awh lawng ing cet uhy; tuibau awh ik-oeih ak zawikhqi na awm uhy.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Cekkhqi ing Bawipa a sai ik-oeih, tuihdung khuiawh ak sai ik-oeihkhqi ce hu uhy.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Ikawtih awi kqawn nawh khaw hli sak hy, ce ing tuinu ak sang na thawh sak hy.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Khawnghi dyna hang tho nawh tuihdung khuina nung tla tlaih hy; kqih a awm aih a dawngawh a qaal leeknaak ce sauh pung hy.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Zukquikhqi amyihna a kenghal na cet unawh; a cyihnaak a dytnaak awh plal pahoei hy.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Kyinaak ami huh awhtaw Bawipa venawh kqang unawh, khuikhanaak khui awhkawng cekkhqi ce hqui a sawi khqi hy.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Khawhli ce zilh na sit sak nawh; tuicunli awhkaw tuinu ce dym sap uhy.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
A ming dym sap awh zeel uhy, cawh ang cainaak tuikeng na cekkhqi ce sawi khqi hy.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
A lungnaak amak dyt thai ing cekkhqi ce, thlangkhqi hamna kawpoek kyi ik-oeih a saikhqi awh Bawipa a venawh zeelnaak awi kqawn u seh.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Thlang kqeng a cunnaak awh anih ce zoeksang unawh taw a hqamcakhqi amim cunnaak awh kyihcah lah uh.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Anih ing longkhqi ce qamkoh na coeng sak nawh, lawngca awhkawng ce cengdek na coeng sak hy.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Ce hun awh ak awm thlangkhqi a seetnaak awh, lunglai ak leek soeih ce sihtui cidek na coeng sak hy.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Qamkoh ce tui ing be sak hamna ak koh hun awhkawng tui thoeng sak bai hy;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
cawh phoen ak cawikhqi ce awm sak khqi nawh, cekkhqi ami awmnaak hly khaw ce syn uhy.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Lokhqi toen unawh misur thingkhqi ling uhy, ak thaihkhqi qah pehy;
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
cekkhqi ce zoseennaak pe nawh, pung a tai uhy, ak khqinkhqi awm am zawitlak pe sak hy.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Cekcoengawh taw huhsitnaak, khuikhanaak ingkaw kawseetnaak awh thlangmi ce zawi hqui voe voe unawh, ak kaidyt na awm bai uhy;
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
thlakbaukhqik khan awh khawsi ak qawnkung ing cekkhqi ce khawkpawng lam ama awmnaak awh pla sak khqi hy.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Cehlai anih ing khawdeng thlangkhqi ce hak zoeksang nawh tukkqeng amyihna a ipkhui cakawkhqi ce kqeng sak hy.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Thlakdyng ingtaw hu nawh zeel hlai hy, thlakchekhqi ingtaw amim kha mym khoep uhy.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
U awm ak cyi ingtaw, ve ik-oeihkhqi ce poek seitaw Bawipa a lungnaak bau soeih ve poek seh.
