Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Senhor, ouve a minha oração, e chegue a ti o meu clamor.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia, inclina para mim os teus ouvidos; no dia em que eu clamar, ouve-me depressa.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Porque os meus dias se consomem como o fumo, e os meus ossos ardem como um lar.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
O meu coração está ferido e seco como a erva, pelo que me esqueço de comer o meu pão
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Por causa da voz do meu gemido os meus ossos se apegam à minha pele.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Sou semelhante ao pelicano no deserto: sou como um mocho nas solidões.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Vigio, sou como o pardal solitário no telhado.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Os meus inimigos me afrontam todo o dia: os que se enfurecem contra mim tem jurado.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Pois tenho comido cinza como pão, e misturado com lágrimas a minha bebida.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Por causa da tua ira e da tua indignação, pois tu me levantaste e me arremeçaste.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Os meus dias são como a sombra que declina, e como a erva me vou secando.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mas tu, Senhor, permanecerás para sempre, e a tua memória de geração em geração.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Tu te levantarás e terás piedade de Sião; pois o tempo de te compadeceres dela, o tempo determinado, já chegou.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Porque os teus servos tem prazer nas suas pedras, e se compadecem do seu pó.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Então as nações temerão o nome do Senhor, e todos os reis da terra a tua glória.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Quando o Senhor edificar a Sião, aparecerá na sua glória.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Ele atenderá à oração do desamparado, e não desprezará a sua oração.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Isto se escreverá para a geração futura; e o povo que se criar louvará ao Senhor.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Pois olhou desde o alto do seu santuário, desde os céus o Senhor contemplou a terra.
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Para ouvir o gemido dos presos, para soltar os sentenciados à morte;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Para anunciarem o nome do Senhor em Sião, e o seu louvor em Jerusalém;
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Quando os povos se ajuntarem, e os reinos, para servirem ao Senhor.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Abateu a minha força no caminho; abreviou os meus dias.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Dizia eu: Meu Deus, não me leves no meio dos meus dias, os teus anos são por todas as gerações.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Desde a antiguidade fundaste a terra: e os céus são obra das tuas mãos.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Eles perecerão, mas tu permanecerás: todos eles se envelhecerão como um vestido; como roupa os mudarás, e ficarão mudados.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Porém tu és o mesmo, e os teus anos nunca terão fim.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Os filhos dos teus servos continuarão, e a sua semente ficará firmada perante ti.
